Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorg för honom hade han velat tillfoga sig sjelf tvenne. Hans
kärlek skulle snart sättas på prof.
Tre år hade förflutit, sedan majoren reste utrikes med
sin dotter, och ännu stod Carlsborg tomt. Under denna tid
hade Olof ej lemnat Upsala; han läste oafbrutet, nästan för
ifrigt, för att det skulle vara nyttigt för hans af naturen klena
helsa. Han unnade sig icke en gång tid att träffa Maria. En
så lång resa skulle hafva fråntagit honom alltför mycken
dyrbar tid. På våren, fyra år sedan han blef student, aflade han
sin filosofie magisterexamen med stor heder. Han var nu på
sitt tjugotredje år och åtnjöt i hela universitetsstaden anseende
som ett godt hufvud och en lofvande skald och af sina
närmare umgängesvänner som en varmhjertad och karaktersfast,
om än något sluten och öfverspänd yngling.
Öfver sommaren skulle han fara ned till vestkusten, för
att genom hafsbaden återvinna sina medtagna krafter.
Dessförinnan skulle han dock ännu en gång återse Maria.
Han fann sin barndomsväninna föga förändrad sedan sist;
möjligen såg hon äldre och mera tänkande ut. Hennes
förhållanden stodo också på ungefärligen samma punkt;
fortfarande samma uppoffrande, dotterliga kärlek till den gamle blinde,
som hon försörjde med sitt handarbete och för hvars skull hon
afsagt sig allt umgänge med gelikar af sin ålder. Bland byns
öfriga ungdom fanns dessutom ingen, till hvilken hon kände
sig dragen, hvarför hon troligen fört samma tillbakadragna
lif, om hon också icke haft en far, som påkallade hennes
ständiga sällskap och biträde. Hon infann sig aldrig på
dansgillena, hon log sällan och skämtade aldrig som de andra unga,
hon läste hvarje dag i bibeln och hon ledde hvarje söndag sin
blinde far till kyrkan — således kunde hon ju ej vara annat
än läserska, det var gifvet. Under detta namn gick hon också
och gällde i byn. Om hennes inre sinnesförfattning visste man
ingenting; det var nu som vanligt efter det yttre uppträdandet
man dömde.
Den gamle Ivarsson hade för sin mångåriga trogna tjenst
fått en liten pension; denna jemte hvad Maria kunde förtjena
genom handslöjder, var tillräcklig för far och dotter att lefva
af, och mera behöfdes icke. Icke ihågkommande, att han bättre
behöfde Maria än hon honom, ängslade sig den blinde ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
