Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har grubblat, jag har bråkat min fattiga hjerna för
att finna ett räddningsmedel för min älskling, men förgäfves.
Det finnes intet utom kanhända ett — men detta enda har
många frågetecken efter sig. Uppriktigt sagdt — det är om
du möjligtvis inte skulle vara fästad på något annat håll (och
det tror jag inte du är) och möjligtvis kunna förmå dig till
att hålla litet af min stackars flicka. Hon är väl inte så
renons på behag heller . . . alla menniskor säga hon är vacker
som en dag, godt hufvud har hon, det kan du ge dig pocker
på, och godt hjerta — ja, nog finge hon det också för din
skull, det kan du ge dig sjelfva tusan på. En sådan grobian,
som kan svärja och gorma, när det handlar om hans dotters
lycka! tänker du väl; men ser du, jag blef så glad i hågen,
när jag tänkte på mina "möjligtvis", att en svordom helt
oförhappandes kom att följa med. Du ser sjelf, att du är mitt
enda hopp. Jag griper efter dig, som en drunknande efter
ett halmstrå. Kanske skall du glida undan mina händer på
samma sätt som halmstrået. Nej, ännu hoppas jag.
Men framför allt beder jag dig, ransaka dig noggrannt!
Ser du, att du inte kan beqväma dig att kalla Annie din
hustru, så tänk aldrig mera på hvad jag sagt dig. Du är
mig kär, nästan lika kär som barnet, och jag skulle aldrig få
en lycklig dag mera, om du gjort en pinsam uppoffring för
min skull. Kan du tycka om henne, så får jag väl helsa dig
som min käre tillkommande måg, när vi mötas — kan du det
inte, nåväl, så får jag väl draga ut i främmande land igen
med min älskling, för att se henne duka under för sina
hjerteqval. Men visst och sannt är, att den dagen, man lägger ner
henne i den svarta mullen, kan man när som helst mylla ner
mig i familjegrafven, ty sedan är det slut med gamle Gösta
Stolpe. — —
Jag kan inte hålla pennan längre; min hand, som varit
orsak till mången kossacks död, darrar i dag för en lumpen
fjäder. Hvad ändå menniskan är för ett skröpligt ting! Skulle
du tro det? Under det jag skrifvit, har jag gråtit som ett
barn — så långt är det kommet med mig. Så — föll det
inte en spetsbof till tår ned på papperet — nej, tusan skall
sitta här och lipa längre. Adjö med dig, min gosse! Om
fjorton dagar! Få se, hvad du då har att säga din gamle
fosterfader".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
