- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
54

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Maria hade blifvit förberedd på hans ankomst. Om jag
skall dö, hade han skrifvit, så vill jag åtminstone göra det
omgifven af alla mina kära minnen . . .

Hon emottog honom lugnt, utan något tecken till sorg
annat än en andeblekhet öfver kinden. Men då han, den förr
så själsstarke mannen, föll till hennes fötter och snyftade som
ett barn, då kunde hon ej heller återhålla sina tårar. Det
var ett sorgligt återseende.

— Låt mig få stanna här, tills allt är slut, bad Olof.
Det kan ej vara långt qvar. Här blir det mig ljuft att dö.

Och han fick stanna. Den lilla vindskammaren stod
putsad och beredd att som förr emottaga honom.

Nästa dag gick Olof, stödd på Marias arm, omkring i
byn för att förnya gamla bekantskaper. Han ville visa,
hurudan karl det blifvit af honom, sade han med ett vemodigt
leende. Han fann nämndemannen i Storsättra, som han numera
hette, sitta styf och hög och allvarlig vid bordet som förr;
allt var sig temligen likt, och det fröjdade Olof. Blott Erik,
den lille ostyrige, var borta. Då Olof frågade, hvart hans
förre lille tuktomästare tagit vägen, blef Sven Nilssons ansigte
ännu strängare, men han sade icke ett ord; mor Anna torkade
så oförmärkt en tår ur ögat och suckade, men Edla sade:
"Bror är i Amerika". Olof förstod, att det var ett ömtåligt
ämne, hvarför han tillgrep ett annat. — Alla voro så
nyfikna att få se "Tras-Olle", men få af hans gamla bekanta
kände igen honom. Emellertid fann Olof mycket nöje i dessa
återseenden.

Han hade blifvit lugnare och lyckligare, så snart han
satt foten på barndomshemmets mark. Det var ett slags
trollmakt, den utöfvade på honom. Vid Marias sida kände han
sig så trygg; och under det hon upprepade för honom de
lefnadsfriska, menniskovänliga läror, han en gång framställt till
hennes nytta, kände han så småningom all bitterhet försvinna
ur sitt hjerta. Förhållandet var omvändt: förr hade han varit
lärare och hon lärjunge, nu var det han, som med
uppmärksamhet lyssnade till de ord, han sjelf en gång yttrat och som
Maria gömt i sitt hjerta som sin dyrbaraste skatt. Det var
som om dessa vackra sanningar varit för honom alldeles
främmande. Jag måtte hafva förändrat mig mycket, sade han. Jag
känner inte igen mina egna tankar. Men småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free