- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
59

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maria.



— Jag får säga, att du visar en besynnerlig liknöjdhet
i denna sak, min käre Adolf, sade lagmanskan Stjerne och
borrade sig djupare in mellan de svällande vagnskuddarne.
Gossens väl borde ligga dig varmare om hjertat, tycker jag;
han är ju din köttslige systerson. Stackars Arne! Hade han
intet annat stöd för sin varma kärlek, än sin tröge herr
morbroder, så fruktar jag, att han kunde säga allt hopp farväl.
Lyckligtvis . . .

— Lyckligtvis har han sin tant, som . . .

— Inte är trög.

— Nej, det må Gud veta.

Det låg någonting odrägligt retsamt i den resignerade
suck, hvarmed lagman Stjerne beledsagade sina ord. Den
ömtåliga äkta hälftens annars förnämt bleka kind fick en skiftning
i violett och hennes ögons sprakande glans bådade intet godt;
lagmannen inväntade lugnt stormen med de feta fingrarne
sammanknäppta och hufvudet vändt åt sidan. Han räknade
tydligen popplarne i allén, der vagnen rullade fram.

— Om inte menniskan der på kuskbocken hörde oss, så
skulle jag säga dig en sak angående din tröghet och min
rörlighet, sade slutligen lagmanskan med majestätisk värdighet.
Lemnom emellertid detta ämne . . . låtom oss i stället tala om
den stackars Arne och hans förhoppningar. Gossens hängifna,
oegennyttiga kärlek har verkligen anslagit en och annan öm
sträng i mitt hjerta — Jonsson, slå då inte de stackars
hästarne så förskräckligt! mina nerver tåla inte vid det der
oväsendet — tänk, fattig som han är, att vilja gifta sig med en
ännu fattigare, som dertill inte ens har någon ställning i
samhället. Det är riktigt vackert. Jag läste häromdagen i en
roman någonting i samma genre. Jag vet ingenting mera
poetiskt och rörande, än den der gamla historien om "en koja
och ett hjerta."

— Hm, mumlade lagmannen och räknade fortfarande
popplarne, när vi gifte oss, då tyckte du, att mitt ståtliga
Vikberga var mycket mera poetiskt och rörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free