- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
60

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lagmanskans svar var endast en förkrossande sidoblick.
Hon hade alltid samma djupa respekt för Jonssons fina
hörselorganer.

— Kärlek! hviskade hon med smältande ton och lyfte
ögonen mot vagnstaket. Kärlek, ungdomlig, solvarm, rosig
kärlek . . . vid blotta tanken derpå blir jag tjugu år yngre.

— Då är det skäl i att aldrig tänka på något annat,
interfolierade lagmannen, som ännu alltid litade på kuskens
närvaro.

Men lagmanskan hörde ingenting; hon invaggade sig allt
mer och mer i de drömmar, hvari den föryngrande tanken hade
försatt henne; först då alléen var slut och vagnen svängde ut
på stora landsvägen, spratt hon upp och ropade med matt och
klagande stämma:

— Jonsson, du vet, att mina nerver inte tåla sådana
der hastiga svängar!

Derpå fortfor hon med lidande ton:

— Jag är så känslig som en sensitiva — en fläkt, ett
vidrörande, och kronbladen falla.

Och hon höjde vemodsfullt sina penslade ögonbryn och
lät sin ljufva, svärmande blick irra utåt nejden. Slutligen
stannade den vid skolmästareboställets röda knutar, som tittade
fram bakom träd och buskar.

— Jag får en idé, sade hon. Jag vill besöka Arnes
tillbedda.

— Men vi skulle ju fara ner till prestgården —?
invände lagmannen.

— Jonsson! kör ner till skolmästargården! var den
älskvärda fruns indirekta svar.

— Min älskade Arne — måtte jag kunna verka något
för hans lycka! suckade hon andäktigt. Jag håller af den
gossen som min son.

— Annat sade du för ett år sedan, när han var kär i
Hortense, sade lagmannen.

— Det är en annan sak. Hortense passar inte för Arne.

— Numera. Men för två år sedan, då passade hon.

Lagmanskan såg på sin man med en min af ädel
stolthet.

— Om du menar någon låghet, så förskona mig från
att höra den, sade hon isande kallt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free