- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
61

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag menar bara, sade den beskedlige mannen helt
oskyldigt, att Arne hade sina hundratusen qvar, medan han
nu deremot förlorat dem genom sin process. Det är derföre
som nu Maria Ivarsson passar bättre.

På en så stupid slutsats kunde naturligtvis ett
fruntimmer med någon aktning för sig sjelf ej svara. Lagmanskan
ryckte på axlarne med en medlidsam min, svepte med
överlägsenhetens majestät kappan omkring sig och lutade sig
beqvämt tillbaka i vagnen. hämnas en förolämpad sensitiva.
Lagmannen borde verkligen känna sig förödmjukad.

Men lagmannen var nu en gång för alla en låg,
känslolös, träaktig varelse; han gnolade halfhögt på en Bellmansvisa
och — såg inte förödmjukad ut alls!

Emellertid hann lagmanskan ej länge tänka på den effekt
hennes teaterfint borde ha gjort, ty vagnen stannade och
hennes äreförgätne man hoppade ur.

Hon svepte om sig alla sina shawlar, räckte ut handen
och sade otålig:

— Nå, hvarför lyfter du mig inte ur vagnen?

— Bevare mig Gud! smålog lagmannen. Ett vidrörande
— och kronbladen falla.

Den sårade stoltheten gjorde ett underverk: lagmanskan
tog fart och hoppade ur vagnen utan all hjelp. Det hade visst
aldrig händt förr.

— Se, det gick! sade lagmannen godmodigt skrattande.

— Du behöfver inte följa mig, min vän, sade hans hustru
i blid och mjuk ton, ty kusken hörde på. Jag vill inte, att
du för min skull skall sakna något nöje; pastorns brädspel
väntar dig. Skicka hit vagnen sedan, så får den föra mig hem.

Hon draperade sina shawlar omkring sig och inträdde i huset.

Rummet, hvari hon befann sig, var litet, men snyggt och
prydligt möbleradt; öfverallt i den minsta småsak röjde sig
denna behagliga smak, som gör sig gällande, om än medlen
äro aldrig så små. Spiseln var hvitmenad och klädd med
doftande björklöf, mellan hvilka blåkint framtittade. Fönstret stod
öppet och insläppte den friska sommarluften och det vänliga
solskenet; en nyss utsprucken törnros tittade nyfiken ut genom
rutan till sina vänner ringblommorna på rabatten utanför
stugan, och grönsiskan i buren drillade för sin fagra vän så
vackert han kunde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free