- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
62

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En gumma satt på en hög pall och stickade; en stor
grå katt vid hennes fötter fulländade taflan.

Lagmanskan kom vid åsynen af denna interiör genast
att tänka på en högst förtjusande idyllisk bit i den sista
romanen hon läst.

— God afton, min goda gumma! helsade hon med
nedlåtande vänlighet.

Den gamla såg upp, men fortfor att sticka. Hon
betraktade den främmande genom glasögonen och svarade till sist
ett halft motvilligt: Guds fred!

— Ni har inte er brorsdotter hemma? frågade lagmanskan.

— Nej?

— Hvar finnes hon då? Kommer hon snart hem?

— På kyrkogården. När det qvällas.

— Ni är fasligt fåordig, min gumma lilla. Det låter
som ni skulle vara rädd att tala ett ord för mycket.

— Det finnes nog de som tala fåviskt ändå, svarade
gumman med sin entoniga röst, som lät likt begrafningssång.
Edert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. En öppen mun
kommer förargelse åstad, men den som tiger syndar icke.

Lagmanskan tycktes något generad för de oväntade
lärdomar hon fick.

— Månne det är värdt att jag väntar på er brorsdotter?
frågade hon.

Gumman såg ut genom fönstret och svarade:

— Solen är nära nere nu. Längre brukar Maria sällan
dröja. Hon bör vara här snart. Vill ni vänta, så har ni der
en stol.

Och hon fortfor att sticka, obekymrad om hennes gäst
efterkom vinken eller ej. Lagmanskan var trött; hon slog sig
ned på den anvisade stolen vid fönstret och funderade hvad
hon skulle säga åt den buttra värdinnan. Till sist började
hon fråga om Marias lefnadsomständigheter, om hennes faders
nyligen timade död o. s. v., men hon erhöll blott entoniga och
lakoniska svar. Alla upplysningar hon fick var att den sista
tiden hade tillfogat Maria två oersättliga förluster: först
hennes trolofvades, "Tras-Olles", död, hvaröfver sorgen ännu ej
hunnit gro igen i hennes sinne, ehuru gräset redan grott en
hel sommar på hans graf; vidare hennes blinde faders
bortgång — ett slag, hvarpå hon väl haft tid att bereda sig, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free