- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
64

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lockar, precist som hennes mor i sin ungdom haft. Nog af —
jemförelsen hade utfallit till Marias nachdel — hon såg
ingenting ut, det var afgjordt, och lagmanskan höll henne räkning
derför. Hon hade ej fått påräkna så många förbindliga
leenden och hjertliga handtryckningar, om hon varit vacker. När
allt kommer omkring, är det våra medmenniskors små
svagheter, som ofta bestämma vår ställning till dem.

— God afton, min söta vän! sade lagmanskan i sin
nådigaste ton. Jag har länge väntat på er. Jag har kommit
för att underrätta mig om er helsa — ni ser ännu helt sjuk
ut efter allt hvad ni genomgått. Men vi skola inte tala om
detta smärtsamma ämne — mitt egentliga ärende är någonting
helt annat, någonting mycket grannlaga — som jag helst
skulle önska anförtro åt er ensam.

Hon kastade en menande blick på den stickande gumman.

— Kanske lagmanskan behagar göra ett slag i vår lilla
trädgård? frågade Maria.

— Ja . . . jag vet inte . . . aftonluften är kanske inte så
lämplig för min svaga helsa. Kunna vi inte gå upp på
vindsrummet?

— Nej, inte dit, afbröt Maria hastigt.

Det hade varit Olofs kammare, så ofta han gästade i
Vikbergabyn. Maria hade ej varit derinne sedan hans död.

— Nå väl, återtog lagmanskan fogligt, solen är ännu inte
nergången — jag vill våga försöket. Det kan ännu inte vara
någon kyla att tala om — ack, hjelp mig med shawlen —
tack! så der . . . nu är jag färdig.

Hon pelsade på sig alla sina ytterplagg, sade farväl till
den gamla och trädde ut i trädgården, lätt stödd på Marias arm.

Det var en liten täppa, full af ringblommor och jasminer.
Lagmanskan fann den vara "ett litet paradis", inandades med
hufvudet på sned och ögonen halfslutna den balsamiska
jasmindoften, bröt med barnsligt koketteri en rik klase och fästade
den i sin hatt, klappade sina små handskbeklädda händer och
var helt näpen. Idel öfversvämmande ljufhet.

— Hvad ni måtte trifvas väl i detta lilla eden! utropade
hon och såg sig omkring med en svärmisk blick. Blommor
och solljus och frid! Jag drömmer mig vara i ett af de
tjusande små blomsterhem, som den hänförande madame de Genlis
tecknar så hänryckande skönt. Fattas bara en Celadon. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free