- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
65

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det är sannt, Celadon befinner sig för närvarande i Dalarne.
Har ni haft några underrättelser från den stackars Arne?

En flygtig skiftning drog öfver Marias kind.

— Nej, sade hon. Inte sedan han för en månad sedan
lemnade trakten.

— Ni var inte rätt snäll emot min gosse den sista tiden,
sade lagmanskan och hotade lekfullt med fingret. Stackars
gosse, han som förr var så glittrande glad! Ni gjorde en
riktig tvärvigg af honom till slut. Han blef tråkig, som alla
förälskade, han miste sitt goda humör och hängde hufvudet,
som alla försmådda friare. Och det var er skull. Jag har
kommit för att banna er för det.

— Min bästa fru, afbröt Maria med trött min, hvarföre
beröra ett ämne, som bör vara obehagligt för oss begge?

— Ni hyser då en sådan motvilja emot min stackars
Arne, att ni inte ens kan uthärda att hans namn uttalas?
Medgif, att ni går bra långt. Hvad är hans brott? Att han
vågat förälska sig i er — se der alltsammans.

— Nej, det är inte alltsammans, svarade Maria. Han
har också fordringar. Han vill rycka mig ur min sorg, som
är min rättighet lika väl som den är min enda glädje . . . han
vill göra allt det förflutna, som jag älskar, främmande för mig,
han vill med våld drifva mig bort från en graf, som jag
aldrig, aldrig skall öfvergifva, och påtvinga mig en kärlek, som
jag inte kan fatta — jag önskar ingenting annat, än att få
vara ensam och ostörd . . . hvarför lemnar man mig inte i ro?

— Tillåt mig säga er, min lilla vän, att ni är bra nog
egoistisk. Ni vill inte göra någonting för andras lycka, blott
ni sjelf får vara i fred.

— Jag vet det . . . jag är elak och hårdhjertad, men det
är inte mitt fel. En gång hade jag en, som visade mig vägen
jag hade att gå, men han är borta nu. När ens ljus
slocknar, så står man i mörkret, det är en enkel sak.

— Stackars barn!

— Beklaga mig inte. Många äro olyckligare än jag.
Jag har ännu någonting att hoppas. Jag har knotat öfver
min lott, men nu är jag nöjd dermed. Nöjd eller snarare
liknöjd. Jag väntar.

— Hvad väntar ni då?

Marias blick hade någonting öfverjordiskt, då hon svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free