- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
71

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en fara ansåg hon det ännu; hon visste, att det var en
uppoffring, man fordrade af henne — och en uppoffring,
hvartill hon befarade sig ej kunna neka, emedan hon allt mer och
mer började anse den som en pligt. Pligtkänslan hade ju
fordom styrt hela hennes lif och öfvervunnit hvarje annan känsla,
hvarmed den kommit i konflikt — hvarför skulle den
nedtystas nu?

Men huru länge hon stod, så blef hon allt underligare
till mods. Hon kände sina krafter försvagas i stället för att
stärkas. Hon önskade sig vara långt borta, der ingen kunde
tala till henne om dessa pligter, som det var så svårt att
uppfylla, och hon hade redan lyft foten för att återvända samma
väg hon kommit, då en betjent närmade sig henne och
framförde lagmanskans uppmaning att hon ändtligen skulle komma
upp och inte längre stå vid grinden. Husets herskarinna hade
märkt henne från sina fönster.

Omöjligt att undkomma. Maria kastade sig med förbundna
ögon midt i gapet på den hotande faran.

Hon stod inför lagmanskan, blek, med förstördt utseende,
men med ögonen lågande af ett slags vild beslutsamhet.

Lagmanskan var i dag idel solsken och smekningar. Hon
satte nästan med våld ner Maria i den beqvämaste emman,
tryckte hennes händer och uttryckte med en högst intagande
barnslig naiveté sin förtjusning öfver att se henne.

— Jag vet inte, hur det kommer sig, sade hon och log
sitt ljufvaste leende, men jag känner mig så mäktigt dragen
till er, mitt söta barn. Kanske är det för att vi skola bli
slägt. O, hvad vi skola blifva goda vänner! Ni skall lära
känna mig, och jag slår vad om att ni skall komma att hålla
af mig; ser ni, fastän jag ej är så ung som ni, så har jag
ännu det ömmaste, varmaste, känsligaste hjerta . . . till sist
skall ni finna, att också jag kan vara tjugu år. — Men det
är sannt, jag glömmer ju Arnes bref, som kom i går afton —
här! Vill ni, att jag skall läsa det för er?

Och utan att afvakta svar började hon sin läsning.
Innehållet af Arnes skrifvelse var följande:

"Bästa tant! Vänta i dag inte hvarken många eller
sammanhängande meningar från mig. Jag är plågad och anfäktad
från alla håll. Man unnar mig ej en minuts ro. Jurister med
tjocka pappersluntor och långtrådiga andraganden möta mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free