- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
72

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvart jag vänder min blick. Man vill förmå mig att väcka
ny process, men efter allt utseende att döma skulle det endast
föra till nya omkostnader och nytt bråk, utan att leda till
målet. Processen är ju en gång förlorad och mina pengar i
min motparts händer; hvartill tjenar det att bråka, om jag också
är säker på att ha rätten på min sida? Jag står inte längre
ut med allt detta gräl och hufvudbry för några lumpna
tusentals riksdalers skull; heldre svälta ihjäl, än tråkas ihjäl af
jurister. Nog af, fattig är jag och fattig blir jag.

Det ginge väl an, om jag inte också vore så fattig på
mod och hopp, som jag är. Tant vet hvad jag menar. All
min lefnadslust är borta; jag tror visst, att jag inte skrattat
en enda gång på hela denna långa sommar. Då kan man
förstå, huru det är med mig. Jag är en ledsam och hängsjuk
stackare numera, som ingenting kan ta sig för att åter blifva
sig sjelf. Hvartill skulle det tjena? Hvartill tjenar det att
arbeta? För hvem skulle jag arbeta? Hvartill tjenar det att
vara glad? Hvem deltar i min glädje? Nej, verlden är usel,
det har jag kommit under fund med, och värst af allt är
qvinnoslägtet. Tvi! Jag stänger in mig på en vindskammare långt
ner på Söder, skrifver rent, röker min pipa om söndagarne,
föraktar menskligheten och dör som gammal ungkarl.

Hur är det med Maria? Tant skrifver alltför litet om
henne. Är hon botad från sin sorg ännu? Har tant sett
henne nyligen? Jag är säker om, att tant sett henne på
kyrkbacken om söndagarne. Tant är inte snäll, som ej håller sitt
löfte att tala om henne. Men så der är det, ingen bryr sig
om mig numera.

Jag vore nöjd, om också blott en enda gjorde det. Men
det lär jag få vänta på. Tro inte, att några underrättelser
från henne skulle göra något ondt, nej gudbevars! Jag kan
inte bli eländigare än jag är, och i alla fall tänker jag aldrig
på någon annan än henne, antingen tant skrifver om henne
eller inte. När jag går på gatorna här i Stockholm, så tycker
jag mig se hennes ansigte under hvarje hufva, och när mina
jurister tuta sina ohyggliga träaktigheter i mina öron, så
klingar der alltid en klocka, som ljuder öfver alltsammans och hon
låter: Maria! Ja, det är ett elände! Jag önskar jag vore ifrån
alltsammans. Åtminstone tycker jag tant kunde tala om för mig,
om hon lagt af sorgdrägten eller inte; svart klädde henne så bra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free