- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
74

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett ögonblick ... och hon var borta.

Lagmanskan log ett triumferande löje.

— Jag har henne! tänkte hon. Ännu blott några
anfall och de äro förlofvade. Hortense skall bli förtviflad, men
må det svida medan det svider! Man skall väl något straff
ha, när man går och förälskar sig i en, som är nog dum att
förlora sin förmögenhet på en process. Det hade just varit
klokt att ge bort sin enda dotter åt en fattiglapp! Nej, man
skall visa, att man kan skapa händelserna till sin förmån, som
man vill. Och hittills har det lyckats mig. Måtte blott
fortsättningen hålla hvad början lofvat! Jag har ingen ro, förrän
jag ser den käre Arne förenad med sin Maria.

Och med dessa tankar gick lagmanskan att hålla en
föreläsning för sin dotter om oförsigtigheten af att bli kär utan
att hafva försäkrat sig emot sådana fataliteter som ruinerande
processer.

*



Sommaren stod på höjden af sin fägring. Det var nyss
före slottertiden; ängar och hagar och buskar hade ännu i
behåll sin ljusa saftiga grönska, som dock stod och väntade på
lian. Blomsterdoft och fogelsång och ljumma vindar mötte en
öfverallt. Vikberganejden utvecklade en sällsynt skönhet, i
synnerhet för den som stod på berget och skådade ut öfver
trakten. Skogen vajade sina stolta furor i majestätiskt lugn;
det såg så fridfullt ut derinne, isynnerhet när solen kastade
sitt vänliga skimmer in mellan tufvorna och förgylde den
blommande ljungen; och vid brynet af skogen låg byn med sin
prägel af idoghet och hemtrefnad. Den lilla strömmen, som
hade sina källor i berget, rasslade munter och glittrande
genom byn och vidare utåt slätten genom lunder och ängar, tills
den förenade sig med den klara insjön, som låg så vackert
inbäddad mellan hängbjörk och asp och rönn. Och så längst
bort vid synranden höjde sig blånande berg, som lågade i
purpur och guld, när aftonrodnaden bredde sig öfver dem. Det
var ett äkta svenskt landskap af den friska natur, som
kommer betraktarens bröst att vidgas och hans håg att lyssna och
hans känslor att förädlas. Det är en välsignelse att veta sin
hembygd prydd med naturens milda fägring, och folket i
Vikbergabyn erkände det också med tacksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free