- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
80

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— God qväll, Maria! helsade hon. Du riktigt skrämde mig.

— Guds fred! helsade Maria och stannade framför
lagmanskan. Det var ett lyckligt möte — jag ämnade mig just
upp till herrgården.

Lagmanskan räckte henne förtjust sina båda händer,
uttalade i de mest svassande ordalag sin förtjusning öfver att
se "sin lilla vän" och sporde till sist, om det var i ett visst
ärende, hon velat göra sitt besök på herrgården, eller om — —

— Det var för att underrätta lagmanskan, att jag nu
fattat mitt beslut angående Arne, afbröt Maria med lugn och
fast ton.

— Nå?

— Må han komma hit — sedan få vi se.

— Och om han skulle ännu en gång begära er till
hustru, så svarar ni?

— Att jag vill försöka göra honom lycklig.

Maria talade med en viss beslutsamhet, som för att
betaga sig sjelf sista möjligheten af tvekan.

Lagmanskan for upp af stenen och tog sin blifvande
slägting våldsamt i famn, öfverhopade henne med smekningar
och ömma namn och ville nödga henne att följa med hem till
Vikberga, för att Hortense skulle få "omfamna sin nya syster",
men Maria vägrade.

— En annan gång, sade hon, när Arne kommit . . . inte
förr. I qväll är jag inte vid lynne — förlåt mig.

— Nå, så stanna åtminstone här hos mig och prata bort
en stund, återtog lagmanskan och bjöd henne med en åtbörd
full af grace att sitta ned på den mossiga stenen. Maria
efterkom uppmaningen, fastän som det tycktes motvilligt. Och nu
började å lagmanskans sida en störtsjö af förtjusande barnsligt
sladder, åtföljdt af högst naiva lekfulla rörelser och miner,
under hvilken teatraliska föreställning Maria iakttog en passiv
tystnad. Hon tycktes försänkt i sina egna tankar, och all
smältande ljufhet och all barnslig täckhet förmådde ej afvinna henne
ett svar eller en enda min af intresse. Men detta snarare
höjde än sänkte henne i lagmanskans aktning — det är
minsann ej godt om dem, som vilja höra på här i verlden! Också
kände sig lagmanskan i sitt rosenrödaste lynne, och hvem vet
huru länge hon uppehållit Maria med sitt sladder, om hon inte
belt plötsligt ihågkommit, att hennes man och Hortense vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free