- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
83

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han hade icke märkt ett vackert, men blekt
fruntimmersansigte, som hela tiden från ett fönster betraktat honom med
en min af smärtsam ömhet. Det var Hortense. Men
lagmanskan hade nog ögonen öppna, och stackars Hortense fick dyrt
pligta för sin skamlöshet att "så der affischera sina känslor."
Liksom en qvinna någonsin finge låtsas om att hon har
några känslor!

Arne hade emellertid styrt kosan till skolmästaregården.
Han affärdade skjutsbonden och skyndade att uppsöka Maria.
Då han öppnade trädgårdsgrinden, såg han en svartklädd
gestalt resa sig från en gräsbänk och komma honom till mötes.

Det var Maria.

Han ilade emot henne, full af hänryckning, men huru
kom det sig att han dock kunde trycka hennes händer med
sådant lugn och helsa henne utan det ringaste öfvermått af
enthusiasm? Det låg någonting i Marias bleka drag, hennes
matta, lidande blick och hennes kyliga helsning, som klippte
vingarne af hans hänförelse och slog vatten på hans eld. Han
sade icke ett ord till helsning och hon icke ett ord till
välkomst; han kramade blott hennes händer mellan sina och såg
henne i ögat med en blick, hvari vördnaden kämpade med hans
glädjedruckna berusning, och hon smålog matt för att synas
vänlig och ansträngde sin tanke för att få klart för sig hvad
hon borde säga.

Så hade icke Arne i fantasin utmålat sitt första möte
med Maria.

Ändtligen lossades hans tungas band och han sade:

— Har inte Maria ett enda välkommen till sin . . . vän?

— Ack, haf öfverseende med mig! hviskade Maria och
böjde sitt hufvud, medan ett drag af lidande flög öfver hennes
ansigte. Kom! tillade hon med mera fattning. Kom! Arne
måste förstå mig . . . låt mig få tala ut — så godt först som sist.

Hon förde honom med sig till gräsbänken, der hon sutit.
Och då de suto sida vid sida, sade hon:

— Arne kom så oförmodadt . . . jag hade inte väntat, att
så snart . . . men det är detsamma. Jag är beredd att
emottaga dig när som helst.

Hon rätade upp sig och tycktes liksom genomströmmad
af nytt mod. Hon sade "du" till honom utan den ringaste
tvekan; det föreföll henne som det skulle så vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free