- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
88

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne Arnes stojande munterhet ofta som någonting hemskt,
onaturligt, främmande. Det tycktes henne ligga någonting
spasmodiskt, ohyggligt i all denna glädje öfver ingenting —
ja denna glädje yttrade sig ofta i anledning af sådana saker,
som Maria med sina öfverdrifvet stränga åsigter ansåg otillåtna.
Hon kunde ej som andra skratta, då Arne framkom med någon
qvickhet på t. ex. den löjliga, pratsjuka prostinnans eller den
pedantiske klockarens bekostnad; vid sådana tillfällen gick en
rysning genom hennes inre, och hon smög sig från sällskapet
för att i ro få stålsätta sitt sinne mot all inverkan af dessa
styggelser. Arnes beständiga lefnadsfriskhet plågade henne —
hvad fanns väl i verlden att fröjdas öfver? Allt här nere är
ju blott en skenfager, tom och ihålig falskhet, som lockar med
djefvulsk list och qväfver den, som råkat i dess garn. Arne
var för uppfyld af verlden, det var hans fel. Här
uppenbarade sig hos Maria läseriets sorgliga verkningar i all sin
vederstygglighet.

Ofta höll Arne långa tal för Maria öfver hennes
skönhet; då framstod han för henne långt ifrån till sin fördel. Ty
skönhet är ju blott en af djefvulens snaror, hvarmed han
lockar den svaga menniskan; huru kunde Arne fästa en sådan
vigt vid någonting så uselt? Om en sjukdom plötsligt gjort
henne ful, skulle väl Arne ha älskat henne på samma sätt?
Hon kunde icke jakande besvara denna fråga.

Ofta nog kommo Marias stränga gudsfruktan och Arnes
obetänksamhet i kollision med hvarandra. En morgon, då Maria
efter sin vana förrättade sin morgonbön och sjöng sin psalm,
som hon brukade, kom Arne instormande i rummet, skrikande
med full hals:

        "Jag vill din sång ej höra —
        Haf dina visors buller bort!"

— höll sina händer för den andaktsfulla sångerskans mun och
dansade på detta sätt omkring med henne kring alla väggar.
Sådant var lättsinnigt och orätt af Arne och bragte ofta köld
och tvång mellan de förlofvade för flera dagar.

Men med allt detta var dock Arne en god menniska.
Om han var lättsinnig, så var det derför att hans uppfostran
ej varit egnad att bringa till mognad alla hans vackra anlag,
utan tvärtom uppeggat de mindre goda böjelser, som funnos i
hans natur, liksom i allas. Hans hjerta var godt som guld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 20 12:49:26 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sormlbyhi/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free