- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
90

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Också var det ett besynnerligt par — den barnslige,
lefnadsglade Arne och den af sorgen nedböjda Maria med sin
puritanska stränghet. Dessa motsatser voro för skarpa för att
kunna komplettera hvarandra.

Maria var ofta uppe vid herrgården och hade dervid
tillfälle att se Arne och Hortense tillsamman. Det var eget att
se hvilket onaturligt påtvunget sätt, Hortense alltid antog vid
de tillfällen, då Arne var närvarande. Rodnad och blekhet
vexlade på hennes kinder, innan hon hunnit sätta sig in i sin
rol — ty en sådan spelade hon, derom vittnade hela hennes
beteende. Än buro hennes ögon spår af tårar, medan hennes
tunga sladdrade hit och dit saker, som hon ej menade, och
det ena hysteriska utbrottet af glädje följde på det andra, än
tycktes hon uppbjuda hela sin kraft för att framtvinga några
få ord, under det att hela hennes yttre bar spår af lidande
och matthet. Arne å sin sida var mycket uppmärksam mot
sin kusin och sysselsatte sig lika mycket med henne som med
sin fästmö.

Intet af allt detta undgick Maria. I början gjorde det
intet intryck på henne, men småningom började hon med allt
mera intresse följa de begge kusinernas skiftande ansigtsuttryck
vid deras dagliga möten. Ja, hon öfverraskade slutligen sig
sjelf med att spionera på dem. Och detta var den Maria, som
för kort tid sedan icke hade intresse för någon ting i denna
verlden! Hon kände ej längre igen sig sjelf; men denna sista
tid hade medfört så många otroliga saker, att hon knappast
kunde förvånas öfver någon ting.

Och på det hela taget — var det inte hennes rättighet,
hennes skyldighet att vaka öfver Arnes förhållande till
Hortense? Var hon inte hans fästmö?

En lördagsafton var Arne, Maria och Hortense ute och
promenerade. Arne hade bjudit flickorna hvar sin arm. De
vandrade långsamt framåt vägen, inbegripna i ett lifligt
samtal; egentligen var det Arne och Hortense, som disputerade;
Maria hörde tyst på och inblandade blott då och då några ord,
för att ej väcka uppmärksamhet genom sin tystnad. Hon kände
sig full af bitterhet mot både Arne och Hortense; hon gjorde
sig ej reda hvarför. Solen gick ned, och hon ville ställa
kosan hem; det hade alltid varit hennes vana att hvarje
lördagsqväll vattna blommorna på Olofs graf, och hennes nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free