- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
98

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har lillan någon ting för sig i eftermiddag? Inte?
Jaså, det är sannt, fästmannen skulle komma och helsa på, ja
då vill jag inte skilja er åt. Men i morgon eftermiddag sätter
jag kaffepannan på elden och köper hem sådana der
sockerkransar, som du tycker om — men kom ihåg, intet söl!
Klockan tre på slaget står kaffepannan på bordet, det vet du sedan
gammalt. Jag tål inga nya moder, minst när de våga förgripa
sig mot min kära kaffetår och diktera nya lagar för den . . .
men ensam måste du komma, jag vill inte se fästmannen i
hälarne på dig, hör du det. Och då kan det väl hända, att
locket kommer aldrig så litet på glänt — hm, du förstår!

— Goda, älskade mormor! sade Ada och kysste med
häftighet gummans hand.

— Jaja, jag lofvar ingen ting säkert. Gå din väg nu;
jag skall äta min middag. Helsa din mamma och småsyskonen.
Som sagdt, klockan tre och ensam! Men lemna
pepparkaksdegen hemma — den smetar af sig. Adjö med dig!

Och ett par minuter derefter var gamla mormor ensam i
sin vindskammare.

*



— Här har mormor mig nu, och utan fästman enligt
önskan! ljöd Adas muntra röst från fru Elfmans dörr, just som
det stora vägguret i kakelugnshörnet slog tre. Min käre
Harald är vederbörligen inlåst i gröna kabinettet, der han fått
sig uppdraget att rispa upp en hel påse full med sidenlappar,
tills jag kommer hem. Han spjernade väl mot udden, erinrade
mig om sina stora mustascher, som skulle rodna af harm, om
deras egare blef funnen vid ett så qvinligt arbete, men jag
visade honom i spegeln, att mustascherna voro röda förut af
blygsel att deras egare ingen ting hade att göra, och talade
dessutom så vackert om Herkules vid Omphales spinnråck, att
han slutligen tog sprättknifven, grep verket an och lofvade
försöka, men han försäkrade på förhand, att alltsammans skulle
bli lappverk af. En kyss, bara en enda, fick han för sin
witz, och sedan flög jag på dörren, den jag stängde i dubbelt
lås, och nu är jag här.

— Yrhätta! log mormor och klappade dotterdottrens
rosiga kind. Att så behandla sin tillkommande husbonde och
äkta make!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free