- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
99

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Husbonde? Å, det vet man ännu inte. Mormor
glömmer bort, att "vi lefva i ett tidehvarf" — än lefver gudskelof
det kongl. svenska toffelregementet. Mormor må tro, att jag
under flera år med den djupaste andakt studerat hvarenda
artikel i Aftonbladet och Tidskrift för Hemmet, som handlat
om "Qvinnans frigörelse" och "Qvinnans rättsliga ställning" och
"Qvinnans sjelfansvarighet" — hvad tycks? Harald sjelf har
till fästmanspresent fått lof att gifva mig sir John Stuart Mills
bok om qvinnans emancipation — hvad heter den nu igen?
Nåja, det är detsamma, jag har inte läst den. Men hvad
säges om en så utsökt tortyr för en blifvande äkta man?

— Jag säger, att kaffet kallnar, sade mormor och bjöd
Ada att sätta sig i ena soffhörnet, medan hon sjelf intog det
andra. Seså, tag för dig, kära barn — nå, hvad sade Harald
för att du skulle öfverge honom i eftermiddag? Blef han
svartsjuk på mig?

— Svartsjuk? Nej, snälla mormor, inte flera sockerkransar
— nej, det vet nog mormor, att så snart mormors namn
nämnes, har ingen i familjen någon lust att opponera sig, och i
det fallet är Harald redan som om han hörde till familjen.
Nej, jag sade honom, att jag skulle på kafferep till "den der
käringen Elfman" och höra om det var sanning som hon säger,
att Harald är en pepparkaksgubbe — ty inte inbegrep jag mig
sjelf i domen öfver vår tids ungdom, jag som genom min
sällsynta förståndighet redan på sätt och vis tillhör ålderdomen.
Gossen blef ledsen, förstås, men jag hade inte så svårt att
trösta honom just —

— Begriper, myste gamla mormor och bjöd sin älskling
påtår. Inte? Jaså, då är det endast genom sin sällsynta
förståndighet, du tillhör ålderdomen, ty påtåren och ålderdomen
de höra samman "som hjelmen passar sig för pannan." Men
inte går jag från mina vanor för din skull, det må katten göra —

— Nå, sade Ada, sedan kaffeattiraljen var undanstökad
och hon sjelf lemnat sin beqväma plats i soffhörnet och i stället
valt den mera anspråkslösa på pallen vid mormors fötter, men
der hon kunde få lägga hufvudet i mormors knä och smekas
af hennes händer, nå, hur går det nu med skrinet? jag är
nyfiknare än lille bror August, när han går ut i nästa rum
för att tuppen skall få värpa ostörd. Men jag vet inte, om
min nyfikenhet är rätta nyckeln till skrinet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free