Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
liga tunga. Denna förbättring var införandet af
skatternas beräkning efter jorden, i stället för desammas
beräkning efter folknummern, såsom förut varit vanligt.
Härigenom blefvo pålagorna jemnare fördelade, i förhållande
till enhvars förmögenhet. En annan, såväl för kronan,
som för den Österbottniska allmogen fördelaktig reform,
var afskaffandet af dagsverksskyldigheten å
kungsgårdarne, emot en bestämd i dess ställe erlagd årlig afgift.
Likväl får man ej om Österbottens tillstånd under denna
period göra sig alltför ljusa föreställningar. Visserligen var
folkets belägenhet under "gamle kung Göstas tid" i
allmänhet bättre än under de följande regenternas, men nog
hade denna tid också sina mörka sidor. Uti ett bref till
sin son Erik ifrån Åbo (1556) berättar Gustaf I att den
menige man, som bor i Norrbotten, hafver årligen stor
brist uppå spanmål, "efter uppå förenämnde orter plägar
en stor part af den säd, som de så, esomoftast bortfrysa."
Gustaf klagar vidare deröfver att om någre köpmän ifrån
Stockholm hemta dit spanmål, så uppköpes denna genast
af Prester, Fogdar, Länsmän och rika Birkarlar, hvilka
sedermera ibland bönderna utprångla densamma till det
dyraste "och der de fattige icke hafva penningar, så taga
de rike jord igen af dem för spanmål och slå dermed
under sig så många kronones hemman, som dem sjelfve
synes." Om de rike lånade något åt de fattige, så togo
de 100 procent i ränta, "så att sådant ochristeligt ocker
hvarken ibland Judar eller Hedningar är någontid hördt
vordet." För att göra slut derpå ber Gustaf sin son ifrån
Sverige öfversända skepp och skutor med säd, isynnerhet
till de orter der bristen var störst.’) Kriget med
Ryssland (1555—1557) var för södra Österbotten endast
derigenom kännbart, att det förorsakade nya skatter,
äfvensom folkutskrifningar. År 1555 berättade Lars Fordell
för konungen, att 1500 dugliga unga karlar voro i
Österbotten utskrifne, för att göra Ryssarne motstånd. Desse
*) Arv. Handl. IV. 133 följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
