- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
2

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förminskat tillräkneliga manliga förbrytare och är kronohäktet i Ystad
delvis taget i anspråk som interneringsanstalt för manliga
återfallsförbrytare. Motsvarande anstalter för kvinnliga förbrytare äro
anordnade vid centralfängelset i Växjö.

Straffängelserna och kronohäktena fylla, ett vart för sitt distrikt,
uppgiften att mottaga rannsakningsfångar samt till korta frihetsstraff —
vare sig omedelbart eller som förvandlingsstraff för böter — dömda av
båda könen. Vissa straffängelser nyttjas därjämte till förvaring av
längre tids cellfångar. Centralfängelserna, vilkas huvudsakliga uppgift
är att inrymma samtliga fångar, som dömts till frihetsstraff på längre
tid — såväl gemensamhetsfångar som cellfångar — innehålla nämligen
icke tillräckligt antal celler för att fylla denna sin uppgift. Samtliga
centralfängelser tjänstgöra emellertid även till förvar av
rannsakningsfångar och korttidsfångar, även om dessa äro av annat kön än det, för
vilket anstalten är såsom centralfängelse avsedd. Någon uppdelning av
fångvårdsanstalterna på det sätt, att vissa äro avsedda uteslutande eller
huvudsakligen endast för dem, som äro dömda till straffarbete
(straffarbetsfångar), och vissa andra enbart eller i huvudsak för dem, som äro
— omedelbart — dömda till fängelse (fängelsefångar), förekommer icke.

Av centralfängelserna äro endast de å Långholmen, i Malmö och å
Härlanda från början uppförda som centralfängelser, under det att de i
Mariestad, Härnösand och Växjö ursprungligen varit straffängelser
(länscellfängelser). Centralfängelset å Långholmen, som leder sitt ursprung
ända från förra hälften av 1700-talet, fick sin nuvarande huvudsakliga
gestaltning omkring år 1880, då det s. k. nya fängelset uppfördes, medan
centralfängelserna å Härlanda och i Malmö äro tagna i bruk, det förra
år 1907 och det senare år 1914. Övriga fängelser och kronohäkten äro
uppförda i mitten av 1800-talet, en del med bidrag av städer och
tingslag, som å dem hava tingsstad i brottmål.

Utom nu nämnda fångvårdsanstalter finnas ej mindre än omkring
180 stads- och häradshäkten för tillfälligt förvar av
rannsakningsfångar. Dessa häkten tillhöra ej staten och stå därför utom
fångvårdsstyrelsens ledning, ehuru styrelsen över dem har en viss inspektionsrätt.
Dessa stads- och häradshäkten äro i regel ytterst små med ett cellantal,
i allmänhet växlande mellan 1 och 6. En särställning intager dock
rannsakningsfängelset i Stockholm, vilket med sina 318 celler ej blott
tjänstgör som rannsakningsfängelse för Stockholms stad utan även mottager
huvudstadens s. k. bötesfångar.

Arten och omfånget av det mig lämnade uppdraget framgår av vid
skilda tillfällen gjorda departementschefsuttalanden i frågan. Sålunda
hade den 14 februari 1930 dåvarande chefen för justititedepartementet, i
samband därmed att han utverkade Kungl. Maj:ts bemyndigande till
utredningens igångsättande, ett uttalande (se andra huvudtiteln 1931, sid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free