- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
8

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

historia, äro tukthusen. Efter mönster från England och Holland, där
dylika anstalter grundades redan under senare hälften av 1500-talet,
upp-stodo sedan tukthus i så gott som alla andra land. Till en början inhystes
här endast tiggare och landsstrykare samt därmed likställda, men snart
blev det vanligt att sända även brottslingar till tukthusen, vilka på
grund härav alltmera antogo karaktären av verkliga
straffanstalter. Vad som framförallt utmärkte tukthusen eller åtminstone
de bättre av dem var — förutom en viss ordning och
snygghet — det jämna arbete, vartill fångarna höllos. Härigenom
av-stucko tukthusen bjärt mot tidens övriga fängelser, i vilka fångarna,
såsom nämnts, mestadels överlämnades åt lättjefull overksamhet. Men
även i tukthusen inhystes om varandra gamla förhärdade brottslingar,
utblottade lättingar och vanartiga barn, och denna av så skilda element
bestående samling folk hölls om dagarna i gemensamt arbete och fördes
om nätterna samman i gemensamma sovsalar. Genom det besmittande
umgänge fångarna emellan, som även tukthusen sålunda erbjödo, blevo
de trots sina relativa förtjänster — såsom man drastiskt uttryckt det —
»verkliga högskolor för laster och brott». Att märka är för övrigt att,
även där tukthus inrättades, å dem icke kunde inrymmas på långt när
alla, som dömts till frihetsstraff. Den stora mängden av förbrytare
förblev under samma eländiga behandling som förut.

Vid slutet av det adertonde århundradet började ett nytt tidsskede i
frihetsstraffens historia. Från den tiden förskriver sig det överallt
utbredda strävandet efter en förbättring av frihetsstraffen och
fängelseväsendet över huvudtaget, som under årens lopp lett till så många goda
resultat och fortfarande gör sig kraftigt gällande i våra dagar. Äran
att hava varit denna reformrörelses egentliga upphovsman tillkommer
engelsmannen John Howard. Med stöd av den kännedom han ägde om
sitt eget lands fängelser samt den erfarenhet om andra länders
fång-vårdsväsen, som han förskaffat sig under vidsträckta utländska
studieresor, utgav han år 1777 sitt världsbekanta arbete »The state of the
pri-sons». Vad Howard framför allt kritiserade var det sedliga elände, som
fängelserna alstrade. Att orsaken till detta väsentligen låg i det
ohindrade umgänget brottslingar emellan, stod klart för honom, och det var
också mot detta förhållande, som han främst riktade sig. Fångarnas
åtskiljande nattetid samt avskiljande av män från kvinnor och av unga
brottslingar från gamla förhärdade förbrytare uppställde han därför
allt ifrån början såsom en bestämd fordran. Senare uttalar han sig för
fångarnas isolering från varandra under såväl dagen som natten.
Howard lyckades i sitt hemland driva saken så långt, att beslut om
anläggandet där av nya anstalter i enlighet med de av honom förfäktade
grundsatserna verkligen blev fattat. Av vissa orsaker kom detta beslut
dock aldrig till utförande.

Rörelsen för en reform av frihetsstraffen gick dock icke härmed för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free