- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
9

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

lorad. Från England hade den utbrett sig till Nordamerika. Där fick
reformrörelsen sin utgångspunkt i Pennsylvanien, varest man år 1787 i
Filadelfia stiftade ett sällskap för lindring av eländet i de allmänna
fängelserna. Genom detta sällskap utbildades så småningom ett eget
system för verkställigheten av frihetsstraff. Systemet fick sin
särskilda prägel av den religiösa åskådning, som omfattades av Filadelfias
talrika kväkarebefolkning. Genom inspärrning i en enslig cell, där all
förströelse saknades, skulle förbrytaren tvingas att rikta sina tankar på
sig själv. Arbeta fick han ej, ty arbetet förde tanken på timligt fördärv.’
Besök medgåvos icke heller. Eftertanke i ensamheten i förening med
läsning av bibeln och lämpliga uppbyggelseskrifter skulle leda till en inre
förändring, och då denna var åvägabragt, borde brottslingen lösgivas.
Detta system plägar benämnas det filadelfiska systemet eller
cellsystemet.

Nu nämnda åsikter vunno utom Pennsylvanien långt ifrån allmänt
erkännande i Amerika. I andra stater bekämpades de på det livligaste. I
New-York bildades ett sällskap för fängelsetukt. De åsikter, som från
dess sida framställdes, lade åter synnerlig vikt vid att fången vandes vid
arbete, punktlighet och ordning. Fängelserna skulle vara
arbetsinrättningar, och fångarna skulle under sträng tukt känna, att det var straff,
som de ledo. Det fördärvliga i det gamla gemensamhetssystemet låg enligt
denna åsikt icke i fångarnas samvaro, utan i deras frihet att meddela sig
med varandra. Det borde således vara tillfyllest att utestänga allt
tankeutbyte fångarna emellan. Om nätterna skulle de därför sova var och en
i sin cell och om dagarna arbeta gemensamt i mindre grupper under
noggrann uppsikt. Vid strängt straff skulle det vara dem förbjudet att
någonsin samtala eller med miner eller åtbörder meddela sig med var-«
andra. Detta system plägar kallas tystnadssystemet eller — på den grund
att det första gången fick sin praktiska tillämpning i Auburn i staten
New-York — det auburnska systemet.

Båda systemen visade sig i praktiken omöjliga att i längden vidhålla
i sina Ursprungliga stränga former. Det filadelfiska systemet med den
med detta förknippade ytterliga ensamheten och enformigheten framkallade
i stor utsträckning självmord, vansinne och sinnesslöhet bland fångarna.
Till en början måste man därför till mildrande av detta systems
stränghet uppgiva den absoluta ensamheten samt medgiva besök av lärare och
andra med religiös läggning. Arbete av fångarna ville man dock
fort-faraude icke tillåta. Slutligen måste man likväl medgiva, såväl att
arbete utfördes i cellerna som att där meddelades undervisning i allehanda
nyttiga kunskaper. Även det auburnska systemet reformerades. Detta
system fordrade en talrik och dyrbar uppsyningspersonal, och trots all
den stränghet, varmed man sökte beivra överträdelser av
tystnadsföre-skrifterna, kunde dessa dock ej helt upprätthållas. Man tvingades
därför att så småningom lätta på tystnadsförbudet i så måtto, att fångarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sou1931-36/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free