- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
11

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

stadium var allt beräknat på att upprycka fångeu ur den passivitet,
vari de föregående årens fängelseliv försatt honom. Hans
handlingsfrihet var därför här betydligt vidgad. Fångdräkten avlades.
Fångarna arbetade tillsammans, mestadels i det fria, utan annan bevakning än
några få obeväpnade uppsyningsmän. Såvitt möjligt köllos fångarna
till sådant arbete, vari de ämnade söka sin framtida utkomst. Den
undervisning, som meddelades, hade här en avgjord praktisk riktning,
Sådana fångar, vilkas strafftid snart var tilländalupen, användes ofta
till att utföra uppdrag utom anstalten. Fången erhöll å detta stadium
större arbetsförtjänst och kunde efter behag förfoga över en del därav.
Trots allt detta var övergångsanstalten till hela sin karaktär en
verklig straffanstalt. Bestod fången de prov, för vilka han å detta tredje
stadium utsattes, förflyttades han slutligen till det fjärde och sista
stadiet, den villkorliga frigivningen.

E.tt progressivsystem, mer eller mindre likt det irländska, har
vunnit insteg i flertalet europeiska länders fångvård. Den närmare
anordningen med stadier och klasser växlar dock avsevärt, liksom
uppflytt-ningen oftast ej sker efter det mekaniskt verkande marksystemet, utan
enligt mera fri prövning efter vissa minimitiders utgång. I allmänhet
saknas i andra länder ett stadium, motsvarande det tredje i det
irländska systemet, d. v. s. en övergångsanstalt. Den bärande idén med en
dylik övergångsanstalt synes dock, på sätt nedan (sid. 37) närmare
om-nämnes, hava upptagits i 1929 års preussiska »Verordnung iiber den
Strafvollzug in Stufen», vars »Ausgangsanstalt» torde kunna sägas 1
viss mån motsvara en dylik övergångsanstalt.

Även i vårt land har, egentligen dock först under de båda
senaste årtiondena,1 ett progressivsystem kommit till tillämpning vid
fångbehandlingen. De nu gällande föreskrifterna därom återfinnas
i 12 kap. av den av fångvårdsstyrelsen fastställda
arbetsordningen iför fångvårdsstaten av den 9 april 1923. Att här närmare
ingå på dessa bestämmelsers innebörd kan ej komma i fråga, då en
dylik granskning ej har någon egentlig betydelse för fullgörande av det
föreliggande uppdraget. Nämnas må dock, att i vårt svenska
progressivsystem med sina — frånsett den villkorliga frigivningen — fyra
klasser en rumsbehandlingen ej är inordnad som ett led i själva systemet,
utan enrumsfångar sålunda kunna tillhöra skilda fångklasser. Lika
litet är fångkolonien vid Singeshult, vilken dock givetvis i och för sig
är att betrakta som en övergångsanstalt, anordnad som en länk i det
allmänna progressivsystemet. Till Singeshult kommer nämligen endast
ett fåtal sådana särskilt pålitliga fångar, vilka förut förvarats å
jord-bruksfängelset i Mariestad, och till detta sistnämnda sändas i sin tur
endast sådana fångar, som på grund av sin föregående verksamhet eller
eljest anses passa för det där bedrivna jordbruksarbetet.

1 Fångvårdsstyrelsens första cirkulär angående »klassificering av fångar» är dagtecknad
den 31 december 1912.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free