Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Cellstraffets
ippkomst och
utveckling i
Sverige.
Tiden intill
mitten av
1800-talet.
I Amerikas förenta stater har, vid sidan av ett progressivsystem av
principiellt nu angiven innebörd med en uppryckning från klass till
klass, på sina håll utbildats ett särskilt system, enligt vilket fångarna,
frånsett allra första delen av strafftiden och alltså så gott som från
straffets början, tillerkännas alla de förmåner, som över huvudtaget i
fängelset medgivas. Den ledande tanken är härvid den, att fångarna
skola redan på ett tidigt stadium få klart för sig, vad de utsätta sig
för att gå miste om, i fall de ej uppföra sig väl.
Före 1800-talets mitt avtjänades i Sverige1 den tidens frihetsstraff i
gemensamhet. Fängelse vid vatten och bröd samt enkelt fängelse
verkställdes i länshäktena, under det att straffarbete utstods av män å
fäst-ningsfängelserna och av kvinnor å tukthusen. Samtliga dessa anstalter
voro i samma bedrövliga skick som dåtidens fängelser i andra länder.
I dem fördes redan dömda brottslingar, även de grövsta, samman med
dem, som ännu endast voro tilltalade för brott. Äldre och yngre fångar
blandades om varandra, överallt härskade en ohindrad gemenskap natt
och dag. I regel — särskilt för männen — saknades tillfälle till arbete,
varför fångarna fingo tillbringa sin mesta tid i sysslolöshet och under
moraliskt besmittande umgänge med varandra.
Emellertid hade de nya amerikanska fängelsesystemen så småningom
blivit uppmärksammade även i Sverige. Det var här liksom i utlandet
det s. k. auburnska systemet — gemensamhet i arbete under
tystnadsplikt och isolering nattetid — som först vann anhängare. Till detta
system anslöt sig också huvudsakligen lagkommittén i sitt år 1839
avlämnade förslag. Redan samma år uttalade emellertid högsta
domstolen i sitt över lagkommitténs förslag avgivna utlåtande, att det
auburnska systemet måste anses stå tillbaka för det s. k. filadelfiska eller
cellsystemet med dess fullständiga tillämpning av fångarnas åtskiljande
genom deras inneslutande dag och natt, var för sig, uti celler, där de
vore skyldiga att förrätta de arbeten, vilka passade för en dylik
belägenhet. Det framhölls fördelen av, att fångarna på detta sätt förbleve
alldeles främmande för varandra, samt gjordes tillika gällande, att
ensamheten i cellen, avbruten blott genom fängelsetjänstemännens besök, hade
visat sig verksam att förmå fången till självbetraktelser, öppna sinnet
för ånger och göra arbetsamheten till ett behov. Ett varmt förord vann
också det filadelfiska systemet i Kronprins Oscars år 1840 utkomna
arbete »Om Straff och Straffanstalter». I detta förfäktades den meningen,
att på viss tid dömda borde, där strafftiden icke överstege sex år,
förvaras i cell, men att de, som ådömts mer än sex års straffarbete, borde
åtminstone tillsvidare — i avvaktan på större erfarenhet av längre tids
cellstraff — behandlas efter den auburnska metoden.
1 Även vid avfattandet av den svenska historiken har, så vitt angår tiden intill år 1875,
i slor utsträckning följts professor Johan Hagströmers framställning i hans i noten till
sid. 7 omnämnda arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
