- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
14

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

1864 års
itrafflag.

Att cellstraffet kom att i 1857 års förordning få en så pass begränsad
användning, berodde icke på en bristande tilltro till filadelfiasystemets
förträfflighet — detta stod vid denna tidpunkt såväl här hemma som i
utlandet i sitt fulla anseende —, utan berodde på rent praktiska
förhållanden: bristande cellutrymme å anstalterna.

Så var läget, då 1864 års strafflag tillkom. De i denna lag stadgade
frihetsstraffen äro straffarbete och fängelse. Frånsett fall av
sammanträffande av brott, kan straffarbete ådömas på livstid eller på viss tid
ej under två månader och ej över tio år samt omedelbart ådömt fängelse
på viss tid ej under en månad och ej över två år. Den närmare
beskaffenheten av dessa skilda frihetsstraff finnes ej i lagen angiven. Därom
säges allenast, att den, som skall undergå straffarbete eller fängelse,
skall insättas i allmän straffinrättning, »och varde med honom förfaret,
såsom särskilt stadgat är». De särskilda stadganden, som härmed
huvudsakligen avsågos, innefattades i förutnämnda 1857 års förordning
ävensom i åtskilliga av Kungl. Maj:t utfärdade fångförfattningar.
Förordningen av år 1857 utgiok ju vid sina stadganden om ensamhetstfängelset
från de två väsentligen olika behandlingssätt av fångar, som redan vid
den tiden i de partiella omarbetningarna av missgärningsbalken
betecknats såsom straffarbete — frihetsstraff med arbetstvång och jämväl i
övrigt skarpare verkställighet — samt fängelse — frihetsstraff med
frihetens förlust såsom det enda eller huvudsakligaste, som med straffet
åsyftades.

Det innehåll, som 1857 års förordning gav åt nu nämnda båda
straffarter, har i huvudsak bibehållits allt intill nuvarande tid. Enligt
förordningens bestämmelser förelågo i stort sett följande skiljaktigheter
mellan de båda straffarterna. Den, som dömts till straffarbete, skulle
under strafftiden sysselsättas med det arbete, vartill tillgång kunde
finnas. Vad mat, kläder och bekvämligheter beträffade, vore han helt och
hållet hänvisad till vad straffinrättningen bestode. Förbindelsen med
yttervärlden i form av mottagande av besök samt av brevväxling vore
mycket inskränkt och beroende av fängelsemyndigheternas medgivande.
Vad åter anginge fängelsestraffet, vore den, som ej dömts till arbete,
ej skyldig men väl berättigad att sysselsätta sig med arbete. I motsats»
till straffarbetsfången ägde fängelsefången förskaffa sig bättre
underhåll och större bekvämlighet än vad allmänneligen bestodes i fängelset,
dock endast under förutsättning att ordningen eller säkerheten inom
fängelset ej därigenom stördes, och i fråga om förbindelsen med
yttervärlden skulle fängelsefången även härutinnan få åtnjuta betydligt
större lättnader än straffarbetsfången. För »enkelt fängelse», som
ålades som förvandlingsstraff för böter, gällde enligt 1857 års förordning
samma bestämmelser som för omedelbart för brott ådömt fängelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free