- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
16

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

ångens hälsotillstånd sådant medgåve, under strafftiden hållas i enrum
ned en tredjedels avkortning för den del av strafftiden, som översköte
re månader. I anledning av denna motion anhöll riksdagen, att Kungl.
daj:t täcktes taga i övervägande, om och under vilka villkor tiden för
itraffarhetes fullgörande i cell kunde utsträckas. Såsom motivering
an-ördes bland annat, att det svårligen kunde förhindras, att en fånge lede
tndlig eller kroppslig försämring, om han längre eller kortare tid hölles
gemenskap med andra fångar. Erfarenheten i andra länder hade lärt,
itt straffånge kunde utan men i kroppsligt eller andligt hänseende
hålas förvarad i enrum, skild från all gemenskap med andra fångar, längre
;id, än då gällande lag medgåve, därest honom bereddes besök av lärare
dier andra bildade personer, som lämnade honom undervisning eller
sysselsättning för tankarna, samt han tillika ägde tillfälle till arbete
samt vistelse i fria luften en eller annan stund om dagen. Tillika borde
tagas i betraktande, att straffarbete i enrum innefattande något i
folkuppfattningen vida mer avskräckande än straffarbete i
gemensamhets-fängelse.

Denna riksdagens skrivelse ledde så småningom till en kungl.
proposition i ämnet till 1892 års riksdag, vilken proposition vann riksdagens
bifall. I den lag den 29 juli 1892 angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum, som i anledning därav utfärdades, kom
enrumsstraffet till väsentligt utvidgad tillämpning. Där stadgades
nämligen i denna del följande: Den, som dömts till straffarbete på fyra år
eller kortare tid, skulle, där så kunde ske, utstå hela sitt straff i enrum,
därvid från strafftiden en fjärdedel skulle avdragas. Om någon dömts
till straffarbete på viss tid utöver fyra år, skulle han, där så kunde ske,
vid bestraffningens början hållas i enrum under tre år. Från
återstående strafftiden skulle avdragas en tredjedel av den tid, fången hållits
i enrum. Den, som blivit dömd till straffarbete på livstid, skulle, där
så kunde ske, vid bestraffningens början hållas i enrum i tre år.
Fängelsestraff skulle verkställas på sådant sätt, att fången, såvitt kunde ske,
komme att förvaras i enrum. Något avdrag å strafftiden ägde därvid
icke rum.

Genom detta stadgande i 1892 års lag kom alltså beträffande
cellstraffets längd den ännu gällande treårsgränsen in i vår lagstiftning. Häri
gjorde lagen den 22 juni 1906 angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum — genom vilken lag en strängare
straffverkställighet i vissa avseenden infördes — ingen annan ändring, än att allt
avdrag å straffet för den tid, detsamma avtjänades i cell, bortföll.
Hithörande stadgande fick nämligen följande innehåll: Den, som vore dömd
till straffarbete, skulle, såvitt ske kunde, hållas i enrum hela strafftiden,
där denna icke överstege tre år, och, där strafftiden vore längre, de tre
första åren. Fängelse skulle, evad straffet blivit omedelbart för brott

1906 år8
verkställighetslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free