- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
17

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

eller såsom forvandlingsstraf!: i stället för ådömda böter ålagt, på
sådant sätt verkställas, att fången, såvitt ske kunde, förvarades i enrum.
— Till motivering av den sålunda genomförda förändringen anfördes,
dels att, i motsats till vad förhållandet varit vid tiden för 1857 års
förordnings tillkomst, cellutrymmet dåmera medgåve, att samtliga straff
verkställdes på lika sätt, dels ock att i själva beskaffenheten av
cellstraffet ej funnes tillräcklig grund för den dittills gällande bestämmelsen om
avdrag. Av de övriga ändringar, som kommo till stånd genom 1906 års
lag, torde vara nog att i detta sammanhang påminna endast om tvenne.
Då infördes den alltjämt bestående bestämmelsen om strafifskärpning —
genom hårt nattläger, eventuellt i förening med mörkt enrum — vid vissa
brott i sådana fall, då genom brottet ådagalagts synnerlig råhet eller
ondska. Därjämte upphävdes den mellan straffarbete och fängelse dittills
förefintliga betydelsefulla skillnad, som bestod däri, att väl vid det förra
men ej vid det senare förelåg arbetstvång. Avsikten härmed var dock
icke att för fängelsefången göra arbetet till ett moment av straffet, utan
allenast att förebygga sysslolöshet. Fängelsefången skulle få själv
förskaffa sig lämpligt arbete. Endast om han icke begagnade sig av denna
rätt, skulle sådant arbete lämnas honom från straffanstalten »i mån
av tillgång». Skaffade fängelsefången själv sitt arbete, ägde han behålla
inkomsten för egen räkning; i annat fall tilldelades honom endast andel
därav enligt särskilda bestämmelser.

I underdånig skrivelse den 11 november 1911 väckte
fångvårdsstyrelsen förslag om ändrade bestämmelser för cellstraffets användning i
huvudsakligt ändamål att förekomma dess skadliga verkningar utan att gå
miste om dess obestridliga fördelar. Därvid framhölls, att cellstraffet
såsom regel borde bibehållas intill tre år för vuxna män. Visade sig
emellertid, att den särskilda individen icke utan skada kunde undergå
straffarbete så lång tid i cell eller att annat verkställighetssätt för honom vore
till större gagn, borde styrelsen kunna förordna om cellstraffets
utbytande mot gemensamhetsstraff. Efter borttagandet av avdraget å
straffet vid dettas verkställande i enrum finge anses fastslaget, att i
straffhänseende cell och gemensamhet vore lika. I varje fall borde förekommas,
att en fånge i följd av förnyad brottslighet hölles i enrum med allenast
kortare avbrott under en lång följd av år utöver den eljest av lagen
bestämda tiden. Med hänsyn bland annat till kvinnornas mindre
motståndskraft såväl fysiskt som psykiskt syntes såsom allmän celltid för
kvinnor böra sättas högst två år. För fångar, som fyllt 15 men ej 18
år, borde cellstraffet inskränkas till högst sex månader. Vidare
framhölls lämpligheten av att efter någon tids sträng isolering medgiva
lättnad däri under gårdgång, skolundervisning och kyrkbesök.

[-Fångvårdsstyrelsen-]

{+Fångvårds-
styrelsen+} i
skrivelse den
11 november

1911.

2 — 311733

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free