- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
21

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må kunna sysselsättas med arbete
utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse mellan fången och
obehöriga därvid förhindras.

7 §•

Önskar fånge, som avtjänar straffarbete eller fängelse, varom förmäles i 3 §,
att få undergå straff i enrum efter det den enligt 4 § första stycket för honom
gällande längsta tid för straff i enrum förflutit, må det ej förvägras honom, där
ej fångvårdsstyrelsen finner synnerliga skäl därtill föreligga.

Är fånges hållande till straff i gemensamhet förenat med fara för ordningen
eller säkerheten inom straffanstalten, må fångvårdsstyrelsen kunna förordna, att
fången skall hållas till straff i enrum jämväl efter det den enligt 4 § första
stycket för fången gällande längsta tid för straff i enrum förflutit.

I fråga om fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, må jämväl av den
anledning, att hans hållande till straff i gemensamhet är förenat med fara för
skadlig inverkan från hans sida å andra fångar, fångvårdsstyrelsen kunna
förordna, att fången skall hållas till straff i enrum efter utgången av den enligt
nyssnämnda lagrum för honom gällande längsta tid för sådant straff, dock ej
utöver tre år från straffets början.

I avvaktan på fångvårdsstyrelsens beslut må straffanstaltens styresman kunna
meddela förordnande, som i andra och tredje styckena avses. Fångens fortsatta
hållande till straff i enrum av anledning, som i samma stycken sägs, skall av
fångvårdsstyrelsen minst en gång var sjätte månad tagas under omprövning.

8 §■

Fånge må icke hållas till straff i enrum, om men för hans andliga eller
kroppsliga hälsa därav inträder eller uppenbarligen kan befaras.

Ej heller må fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år och som av
strafftiden avtjänat fyra månader, eller annan fånge, som av strafftiden avtjänat ett
år, hållas till straff i enrum, om det av annat skäl, än i första stycket sägs, finnes
för honom uppenbarligen olämpligt samt hans hållande till straff i
gemensamhet icke är förenat med fara för ordningen eller säkerheten inom straffanstalten
eller för skadlig inverkan från fångens sida å andra fångar eller med annan
väsentlig Olägenhet.

Om fånges hållande till straff i gemensamhet av anledning, som i denna
paragraf avses, förordnar fångvårdsstyrelsen.

9 §•

12 §.

Därest men för fånges andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller
uppenbarligen kan befaras genom tillämpning av i denna lag given bestämmelse i annat
fall, än som avses i 8 § första stycket, må i tillämpningen göras den jämkning,
som prövas nödig för avhjälpande eller förebyggande av sådant men.»

På sätt redan nämnts gälla 1916 års verkställighetslags bestämmelser i
stort sett fortfarande. Några ändringar och av dem en, som i praktiken
fått synnerligen stor betydelse, infördes emellertid år 1921. Ändringar-

1921 års
lagändring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free