Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Belgien.
sätt. Där är just den omständigheten, huruvida fången hålles
tillstam-mans eller icke hålles tillsammans med andra fångar under arbstie, i
regel avgörande för spörsmålet, om enrumsstraff eller
gemensamlnets-straff föreligger. Den verkställighétsform, som täckes av det sveniska
begreppet »straff i gemensamhet» och vars förnämsta kännetecken
numera torde få anses ligga i den möjlighet det erbjuder fången till
samvaro med andra fångar under annan fritid än sovtid, får i sin utländska
motsvarighet, där en sådan förekommer, — i de fall, då
arbetsgemenskapen och gemensamheten under fritiden ej få anses båda bilda
likvärdiga konstitutiva bestämningar för gemensamhetsstraffet — betraktas
som ett visst högre stadium i gemensamhetsstraffet, under vilket
stadium gemensamheten kommer till ett mera intensivt uttryck. Vid
denna begreppsskillnad mellan svensk och utländsk rätt gäller det att
fast-hålla för en rätt förståelse av den utländska rätten på detta område.
Vid den korta översikt över utländska förhållanden, som i det närmast
följande lämnas, hava — förutom de nordiska staterna — medtagits dels
några länder, som kunna anses vara särskilt representativa såsom
utpräglade anhängare av cellstraffet respektive gemensamhetsstraffet, dels
ock framför allt sådana länder, i vilka nyligen införts eller föreligga
förslag till ändringar på nu ifrågavarande område. Med hänsyn till
förevarande uppdrags art kommer, såsom redan förut (sid. 7) antytts,
redogörelsen att i huvudsak inskränka sig till förhållanden, som hava avseende
å antingen spörsmålet enrumsstraff-gemensamhetsstraff eller ock frågan
om en anstaltsmässig åtskillnad olika fångkategorier emellan.
De land, i vilka cellstraffet — åtminstone allt intill senaste tiden —
fått sin vidsträcktaste och strängaste tillämpning, torde vara Belgien och
Nederländerna. Här skall endast redogöras för förhållandena i Belgien,
där de senaste åren haft att uppvisa ganska genomgripande reformer
på fångvårdsväsendets område.1
Enligt en lag av den 4 mars 1870 skulle allt tidsbestämt frihetsstraff
i regel avtjänas i cell. Även vid gårdspromenad, skolundervisning och
gudstjänst skulle fångarna hållas strängt avskilda från varandra. Vid
straffets avtjänande i cell skulle dock ett avsevärt avdrag ske i
strafftiden. Maximum för frihetsstraff på viss tid, vilket var tjugu år, blev
på detta sätt, i händelse det avtjänades i cell, reducerat till knappa tio
år. Livstidsfångar skulle efter tio års cellvistelse kunna välja, om de
ville fortsätta straffet i enrum eller i gemensamhet. Erfarenheten har
givit vid handen, att de flesta — enligt uppgift mer än 75 % —
föredragit fortsatt cellvistelse. Att så varit fallet har man velat tillskriva
1 Uppgifterna i fråga om Belgien äro hämtade från bl. a. en rapport till
Pragkongres-sen 1930, avgiven av Ernest Legrand, samt en uppsats i Nordisk Tidsskrift for Strafferet
1929 sid. 167 »Reformarbejder i belgiske Fængsler», författad av viceinspektør Axel Hertel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
