- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
27

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

den omständigheten, att ensamsittandet för dylika längtidscellfångar
blivit liksom en »andra natur».

Gemom en lag av den 1 maj 1913 upphävdes stadgandet om avdrag å
straf ftiden som en följd av straffets avtjänande i cell. Samtidigt
meddelades en föreskrift, att samtliga de, som underginge frihetsstraff,
skulle, i den mån fängelsernas beskaffenhet det tilläte, vara
underkastade c<ellbehandling. Ingen skulle dock kunna mot sin egen vilja tvingas
att underkasta sig dylik regim längre än under de första tio åren,
varjämte hänsyn till fånges hälsa kunde föranleda cellbehandlingens
avbrytande i förtid.

Från år 1920 hava i Belgien vissa ändringar genomförts. Medan man
dittills, i nära överensstämmelse med det filadelfiska systemets
ursprungliga karaktär, lagt huvudvikten på fångarnas påverkan i moraliskt och
religiöst avseende, vinnläde man sig nu om att få till stånd en
hantverksmässig utbildning av fångarna samt att åstadkomma ett
produktivt arbete. Man lättade sålunda betydligt på den förutvarande ytterst
stränga isoleringen, så att bland annat gårdspromenader och
undervisning numera kunna äga rum i gemensamhet. Fångarna föras vidare i
viss utsträckning tillsammans under arbete, dels vid biträde i själva
fängelseförvaltningen såsom i fängelsernas kök, bagerier m. m., och dels
i särskilda verkstadslokaler, där olika slag av hantverk bedrivas. Under
denna arbetsgemenskap äro fångarna underkastade sträng
tystnadsplikt. Att, trots den möjlighet till arbete i gemensamhet som sålunda
skapats, cellstraffet dock fortfarande är den huvudsakliga strafformen
i Belgien, framgår därav, att endast omkring 10 % av de i
centralfängelserna förvarade fångarna lära arbeta tillsammans.

Utöver vad nu sagts tyckas de moderna belgiska reformsträvandena
på fängelseväsendets område vila på tvenne huvudprinciper: för det
första skall varje fånge med mera avsevärd strafftid vid straffets början
på ett metodiskt sätt undersökas, innan den närmare karaktären av
den behandling, som han skall undergå, blir bestämd, och för det andra
böra finnas specialanstalter, i vilka en var fånge kan få den behandling,
som enligt denna undersökning bäst passar honom. I nu ifrågavarande
syfte hava upprättats dels vid vissa av de större belgiska fängelserna
s. k. kriminal-antropologiska laboratorier, i vilka de, som äro dömda
till mer än tre månaders frihetsstraff, först omhändertagas och
undersökas, och dels en hel del speciella anstalter eller fängelseavdelningar,
såsom för yngre fångar, för tuberkulösa fångar, för fångar, som äro
epileptiker, för ofarliga abnorma fångar och för fariiga abnorma fångar.
Enligt en uppgift från år 1926 skulle omkring 10 % av samtliga fångar
förvaras på dylika säranstalter. Alla övriga fångar avtjäna sina straff
på de vanliga fängelserna. Dessa utgöras av 2 stora centralfängelser
med olika avdelningar samt 21 s. k. sekundärfängelser.

Av specialanstalterna skola här närmare omnämnas endast de två, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free