- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
30

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

mensamhet. Och över huvud kan man säga, att i de ojämförligt flesta
amerikanska fängelserna den stränga cellbehandlingen numera får
användning egentligen endast vid förvaring av särskilt farliga eller
svår-skötta fångar samt som disciplinmedel.

Ett förhållande, som i hög grad försvårar åstadkommandet av en
rationell fångvård vid de amerikanska fängelserna, är den brist på
fångarbete, som där nästan allmänt råder. Detta gäller främst de smärre
fängelserna, men även stora fångvårdsanstalter finnas, i vilka ej på
långt när alla fångar, ibland endast omkring en fjärdedel, äro mera
stadigvarande sysselsatta. En av anledningarna till detta olyckliga
förhållande torde vara att söka i den ovilja, med vilken representanter för
hantverket och industrien se fångarbetets utveckling. Och i de fall, då
en mera omfattande och ordnad arbetsdrift förekommer-, lägges i de
flesta fall mera an på att genom fångarnas utnyttjande i en ensidig
fa-briksmässig stordrift draga så stor ekonomisk vinning som möjligt av
deras arbetskraft, än att genom valet av fångarbete och dettas närmare
anordnande söka göra fångarna rustade att efter frigivningen kunna
genom ett yrkesarbete skaffa sig sin utkomst. På sina håll har man
t. o. m. gått så långt, att man till dylik fabriksmässig fångvårdsdrift
just valt en industrigren (exempelvis fabrikation av skördegarn), till
vilken inom vederbörande stat ej i den fria marknaden finnes någon
motsvarighet, med vilken fångarbetet kan konkurrera. Nämnas må dock,
att man på de senaste åren rest bestämda krav på, att såväl detta
missförhållande måtte bliva undanröjt som ock att den olycksdigra
arbetslösheten inom fängelserna måtte på ett verksamt sätt bekämpas.

En säi-ställning inom nordamerikanskt fängelseväsen intaga i viss
mån de något vid sidan av det egentliga fångvårdsväsendet uppkomna
s. k. reformfängelserna (»reformatories»). Dessa, som till sin förebild torde
hava haft de redan tidigare befintliga tvångsuppfostringsanstalterna,
kunna sägas vara ungdomsfängelser i mera vidsträckt mening. Till en
början intogos i dessa anstalter endast yngre fångar, vanligen i en ålder
mellan 36 och 30 år, vilka, på grund av vad om dem erfarits eller direkt
iakttagits, 1’unnos värda större tillit än andra fångar. Tiden för
vistelsen å dylik anstalt är obestämd så till vida, att strafftiden inom ett
visst minimum och ett angivet maximum —- mellan vilka kan ligga ett
tjugutal år — göres till sin längd beroende av bland annat fångens
uppförande och flit. Som ett led i fångbehandlingen ingår lösgivande på
prov i förening med övervakning. Fångvårdsregimen på dessa
anstalter torde kunna karakteriseras som visserligen ett förfarande med
fångens fostran som syfte, men ett fostringsförfarande under fängelsets
mera stränga former. Fångarna skola principiellt hållas åtskilda om
natten, men äro i övrigt tillsammans.

Så småningom hava dessa reformfängelser i mångt och mycket
förlorat sin ursprungliga karaktär, i det att i dem intagits dels fångar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free