- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
31

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

högre åldersklasser — på sina håll ända upp till 40 år — dels även
fångar, som förut gjort sig skyldiga till brott. Att fångar av sistnämnda
kategori kommit att i avsevärd utsträckning befolka reformfängelserna,
sammanhänger med den stora omfattning, i vilken villkorlig dom
kommit i Amerika att tillämpas å förstagångsförbrytare, tillhörande de yngre
åldersklasserna. Som följd av vad nu sagts har den ursprungligen
eftersträvade homogeniteten i fångpersonalen i stort sett bortfallit och
skillnaden mellan dessa reformfängelser och andra vanliga
fångvårdsanstal-ter i avsevärd mån utplånats. På senaste tiden hava emellertid på
ansvarigt amerikanskt fångvårdshåll röster höjts, vilka betonat
önskvärdheten av att reformfängelserna måtte återfå sin ursprungliga
karaktär.

Till komplettering av denna kortfattade redogörelse av amerikanska
fängelseförhållanden må slutligen nämnas, att man icke blott i
reformfängelserna utan även i de bättre av de vanliga fängelserna mycket
vinnlägger sig om att sysselsätta fångarna under deras fritid och då
icke minst ute i fria luften, därvid sport, uppvisningar och tävlingar
fått sig tillerkända framskjutna platser.

Beträffande England1 torde — utöver vad i det föregående nämnts
(se ovan sid. 8) — här endast böra sägas några ord dels om den alltmer
inskränkta roll, som cellstraffet kommit att där spela under årens lopp,
dels om de särbehandlingar, för vilka unga brottslingar och vane
förbrytare bliva föremål i detta land.

I förra avseendet kan nämnas, att den lagstadgade celltiden, som i
mitten av förra århundradet var för fängelsefångar hela strafftidens
längd, således intill två år, och för straffarbetsfångar de första aderton
månaderna, så småningom genom den ena lagändringen efter den andra
minskats, så att den numera praktiskt taget helt försvunnit. Med stöd
av en lag år 1898 har det sålunda blivit regel, att fångar, som dömts till
fängelse, tillåtits utbyta cellvistelsen mot arbete i gemensamhet. Och
vad stiaffarbetsfångarna angår har den obligatoriska celltiden för dem
minskats från, som nämnts, ursprungligen aderton månader, efter
vartannat, först år 1853 till nio månader och sedan — alltefter olika
fångkategorier — i mitten av 1890-talet till tre, sex eller nio månader samt
omkring år 1910 till en eller tre månader, för att slutligen år 1922 så
gott som helt försvinna ur lagstiftningen. Enligt en uppgift från år 1925
skulle cellbehandlingen allt som allt numera inskränka sig till en period
av fjor:on dagar för dem, som äro dömda till »hårt arbete». Den
gemensamhet fångarna emellan, som sålunda för närvarande allmänt råder i
Englands fängelser, omfattar främst arbetstiden, men — åtminstone på

1 Till ;rund för uppgiflerna om cellstraffets historia i England har legat bl. a. en
rapport till Pragkongressen 1930, avgiven av Norwood En.il.

England-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free