Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
under minst sex månader och högst tre år. Den överskjutande tiden
skulle avtjänas i gemenskap under strängt tystnadstvång. För vissa
återfallsförbrytare skulle celltiden utsträckas med en sjättedel av
strafftiden; i händelse hela straffet skulle avtjänas i cell, skulle detta, för
möjliggörande av denna bestämmelses efterföljd, i behövlig mån förlängas.
Begimge någon, som vore dömd till livstids tukthus, nytt brott, skulle
celltiden förlängas med en period, som, allt efter det nya brottets
grovhet, växlade mellan sex månader och åtta år, ja, om även det nya
straffet lydde på livstiden, kunde utsträckas till hela livet. Detta torde vara
den strängaste bestämmelse i fråga om cellstraffets utsträakning, som i
modern tid funnits, förklarlig endast med hänsyn därtill, att 1889 års
italienska strafflag ej bland straffarterna upptagit dödsstraffet.
Utom tukthus och straffarbete skulle enligt 1889 års lag finnas tvenne
lindrigare frihetsstraff: fängelse och arrest. Dessa, av vilka det förra
omfattade tre dagar till tjugofyra år och det senare en dag till två år,
skulle i allmänhet avtjänas i gemensamhet.
De bestämmelser om cellstraffets tillämpning, för vilka nu redogjorts,
hava på senaste åren först i avsevärd mån modifierats, för att slutligen
genom 1930 års strafflag ersättas med helt nya stadganden.
Ur förarbetena till denna nya italienska strafflag är att märka
följande.
År 1921 framlade en strafflagskommission ett förslag, enligt vilket
en-rumsbehandlingen skulle komma att få en ganska inskränkt användning.
Ordförande för denna kommission var också professorn Enrico Ferri,
vilken betecknat cellstraffet som »ett av det nittonde seklets missgrepp».
Enligt förslaget skulle fångarna i regel förvaras i cell endast om natten.
I fall den dömde själv så önskade eller fängelsemyndigheten i särskilda
fall fattade beslut därom, skulle emellertid en fånge kunna hållas
avskild från andra fångar även om dagen under en tid vid straffets början,
som, allt efter straffarternas stränghet, icke finge överstiga respektive
en månad, sex månader och ett år.
År 1927 framlado därefter en ny strafflagskommission ett annat
förslag. Enligt detta skulle fångarna hållas i enrum om natten, men
därjämte skulle vid fall av dömande till tukthus, vilket skulle kunna
åläggas endast på livstid, eller till straffarbete, vilket skulle vara inom vissa
gränser tidsbestämt, domstolen kunna i utslaget föreskriva, att den
dömde skulle hållas i cell även om dagen under en tid, växlande mellan sex
månader och två år vid livstids tukthus och mellan tre månader och ett
år vid straffarbete. Enligt 1927 års förslag skulle således överlämnas åt
domstolen att inom vissa gränser i varje särskilt fall bestämma tiden för
enrumsbehandlingen.
Enligt 1930 års strafflag, som bland straffarterna upptager även
dödsstraff, äro frihetsstraffen av tre slag: tukthus, straffarbete och arrest.
Do två förstnämnda skola åläggas för egentliga förbrytelser, det sist-
3 — 511788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
