- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
36

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

från 1923 års grundreglers på det sätt att, medan vid grundreglernas
gemensamhetsstraff fångarna i regel skulle om dagen vara tillsammans
med andra fångar och endast undantagsvis kunna vid vissa tillfällen
hållas isolerade från varandra, vid förslagets gemensamhetsstraff fångarna
i regel skulle hållas tillsammans med andra fångar endast under arbete,
men undantagsvis kunna föras tillsammans även eljest såsom vid
måltider och annan fritid, om natten samt på sön- och helgdagar.

Beträffande själva anstaltsväsendets ordnande kan nämnas, att 1927
års förslag gick in för, att det borde finnas särskilda anstalter eller
avdelningar för fångar under 25 år med — inom dessa anstalter eller
avdelningar — särskilda underavdelningar för fångar under 18 år
(»Jugend-liche»). Likaså förordar förslaget upprättandet av särskilda anstalter
eller avdelningar för fångar, som fyllt 25 år och förut ej alls eller endast
i mindre grad avtjänat frihetsstraff, eller beträffande vilka i allt fall
förflutit lång tid, sedan de undergått dylikt straff.

En nyligen tillkommen författning på nu ifrågavarande område, som
av olika skäl är förtjänt av synnerligen stor uppmärksamhet, är den
för Preussen den 7 juni 1929 utfärdade »Verordnung uber den
Strafvoll-zug in Stufen», en förordning, varigenom det i Preussen först år 1925
mera allmänt införda progressivsystemet får en utförlig och i många
avseenden förändrad utformning. Av denna vidlyftiga förordnings
innehåll torde det icke kunna komma i fråga att här göra annat än följande
korta sammandrag beträffande särskilt sådana delar av densamma, som
kunna vara av viss betydelse för den nu föreliggande uppgiften.1

Med hänsyn till progressivsystemets syfte, som angives vara att —
genom fångarnas uppflyttning så småningom i allt högre och högre
stadier med ej blott större yttre förmåner utan även större ansvar — fostra
fångarna till ett lagenligt och ordentligt liv, uteslutas från en
behandling enligt detta system i första hand: 1) fångar, som äro i högre grad
psykiskt abnorma; 2) vissa yrkes- och vaneförbrytare och 3) korttidsfångar.
Därefter fastslås, att i fråga om dem, som sålunda över huvudtaget skola
bli föremål för en progressiv behandling, en anstaltsmässig åtskillnad
bör göras dels mellan dem, som i avsevärdare mån förut varit straffade,
å ena, och dem, som förut ej alls eller endast i obetydlig grad straffats,
å andra sidan, och dels mellan dem, som befunnits tillgängliga för en
uppfostrande behandling, å ena, och dem, med avseende å vilka detta
ej är fallet, å andra sidan. Men ej nog härmed. Som något
särskilt karakteristiskt för det fängelsesystem, som denna preussiska
förordning uppbygger, framstår, att även progressivbehandlingens
olika stadier — tre till antalet — skola tillbringas i olika anstalter: det

1 En närmare redogörelse för denna preussiska förordnings innehåll, förfatlad av den
danske fångvårdschefen direktör Erik Kampmann, finnes införd i »Nordisk Tidsskrift for
Strafferet» 1930 sid. 20 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free