- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
40

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

Finland.

femton år eller på livstid, oeh ett mildare, fängelsestraff, som skulle
kunna åläggas för en tid, växlande mellan åtta dagar och ett år, skulle
vid såväl tukthusstraff som fängelsestraff de tre första månaderna i
allmänhet avtjänas i cell. Därefter skulle fången hållas till arbete i
gemensamhet med andra fångar, men under vilotiden förvaras i cell.
Fängelsemyndigheten skulle vara berättigad att, om så ansåges lämpligt, förlänga
cellvistelsen eller flytta fången tillbaka till cellen. Av motiveringen
framgår, att meningen är, att cellbehandlingen skulle ingå som ett led i
den progressiva behandlingen på det sätt, att fången skulle under
progressivsystemets första stadium hela tiden hållas i cell samt därefter
under andra stadiet arbeta i gemensamhet, varefter skulle såsom ett tredje
stadium följa villkorlig frigivning.

Ett schweiziska nationalrådets kommissionsforslag av år 1927 ansluter
sig, beträffande cellbehandlingen, i sak till förbundsrådets förslag år
1918. Till någon ny lag hava dessa förslag ännu ej lett.

Av de schweiziska fångvårdsanstalterna må här endast omnämnas det
kända jordbruksfängelset i Witzwil, beläget i kantonen Bern i ett
mycket utpräglat jordbruksdistrikt. Till Witzwilanstalten, som lytt under
fångvården alltsedan år 1891, föras dels förstagångsförbrytare, som
dömts till enkelt fängelse eller straffarbete, dels tukthusfångar, som icke
äro recidivister eller dömda till mer än tre års strafftid, dels de, som
genom rättsligt utslag internerats på »arbetshus».

Enligt den i Finland1 ännu gällande strafflagen av den 19 december
1889 äro de allmänna frihetsstraffen där tukthus och fängelse.
Tukthusstraff ådömes antingen på livstid eller på viss tid, ej under sex månader
och ej över tolv år, utom i fall av sammanläggning av straff. Till
fängelsestraff dömes på viss tid ej under fjorton dagar och ej över fyra
år, utom när längre fängelsetid är i lag särskilt föreskriven eller vid
sammanläggning av straff. Fängelse användes även såsom
förvandlings-straff för böter.

Den 21 mars 1925 utfärdades i Finland en förordning angående
fång-vårdsväsendet. Enligt denna förordning och i övrigt meddelade
föreskrifter gäller för närvarande följande.

Straffångarna äro fördelade på tre grupper. Till en första grupp
hänföras unga fångar, vilka vid ankomsten till fängelset fyllt 15 mer icke
18 år, eller vilka i psykiskt avseende äro att likställa med dessa, till en
andra grupp äldre fångar, vilka under de fem senaste åren icke
undergått fängelsestraff för brott, som medfört förlust av medborgerlig:
förtroende, eller tukthusstraff och icke heller utfört allmänt arbete, samt till
en tredje grupp alla övriga fångar. De till den första gruppen hörande

1 Uppgifterna om det finska fångvårdsväsendet äro delvis hämtade från en av
iverdirektören A. P. Arvelo författad uppsats »Om straffverkställigheten i Finland», införd i
Nordisk Tidsskrift for Strafferet 1926, sid. 1 o. ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free