- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
45

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

en straffarbetsfånge — genom ett särskilt beslut av justitieministern —
kunna tillåtas att, i strid mot vad som regel gällde, avtjäna sitt straff i
enrum.

Mot den sålunda föreslagna avsevärda utvidgningen av cellstraffets
användning riktade professor Carl Torp en skarp kritik i sitt över
kommis-sionsutkastet år 1917 avgivna betänkande. Han betecknade
kommissions-utkastet såsom i denna del stående »i avgjord strid med hela
rättsutvecklingens tendens i nutiden». Torp satte gränsen mellan enrumsstraff och
gemensamhetsstraff till två år på det sätt, att straff på över två år i
regel skulle avtjänas i gemensamhet. Därjämte föreslog Torp en hel del
modifikationer beträffande enrumsstraffets närmare utformning i syfte
att därigenom möjliggöra en mera individuell behandling av fångarna.

Den nya strafflagskommission, som tillsattes år 1917, anslöt sig i sitt
år 1923 avgivna betänkande i allt väsentligt till Torps förslag, såvitt
angår cellstraffets användning. Som bilaga till kommissionsbetänkandet
fogades en utredning i vissa avseenden av dåvarande chefen för det
danska fångvårdsväsendet Thorkil Fussing, i vilken utredning denne
förklarade sig i huvudsak enig med Torp i fråga om cellstraffet. Han framhöll
bland annat betydelsen av att det enligt förslaget skulle kunna göras
modifikationer i fråga om både enrums- och gemensamhetsbehandlingen.
I sistnämnda hänseende vore det — menade han — »särskilt av betydelse,
att fångarna kunna hållas isolerade under sin fritid, en bestämmelse,
genom vilken den med gemensamhetsbehandlingen förknippade
allvarligaste olägenheten skulle kunna avlägsnas».

Enligt det regeringsforslag, som därefter år 1924 såg dagen, skulle
tukthus, som kunde ådömas från och med fyra till och med femton år
eller på livstiden, avtjänas i gemensamhet; dock skulle fångarna kunna
hållas i enrum bland annat i början och i slutet av strafftiden. Fängelse,
som kunde ådömas på en tid, växlande från fjorton dagar till åtta år,
skulle, då straffet ej överstege två år, om möjligt avtjänas i enrum, så
framt ej detta av särskilda skäl ansåges skadligt för fången eller
olämpligt. Överstege straffet två år, skulle det i allmänhet avtjänas i
gemen-samhet.

Nya regeringsforslag framlades därefter för såväl 1928 som 1929 års
riksdagar. Dessa förslag överensstämma med varandra i nu
ifrågavarande delar. Enligt förslagen, vilka ej alls upptogo straffarten tukthus,
skulle »Fængsel» kunna ådömas på livstid eller på viss tid ej under
trettio dagar och ej över sexton år. Beträffande cellstraffets användning
vid »Fængsel» stadgades en tvåårsgräns, ungefär liknande den, som i
1924 års förslag. I övrigt återfunnos i de nya förslagen de i föregående
förslag intagna bestämmelserna om möjlighet till modifikationer i såväl
enrums- som gemensamhetsstraffet. Det tillfogades, att »ett straff anses som
enrumsstraff, när arbetet utföres och fritiden tillbringas i avskildhet».

Vid den nya strafflagens antagande år 1930 slopades sistnämnda be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free