- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
48

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

genom nyssnämnda lag bestämt för endast sådana manliga förbrytare,
som fyllt 18 men ej 30 år och som voro dömda till straffarbete från sex
månader till sex år. Straff, som avtjänades i »Botsfengslet» förkortades
med en tredjedel, som en följd varav maximitiden för enrumsstraffet
blev fyra år. Denna bestämmelse om avdrag blev först ett par gånger
modifierad och upphävdes slutligen genom den lag av år 1900, som
närmare omnämnes här nedan.

Under tiden hade cellstraffets tillämplighetsområde blivit utvidgat
genom en lag av år 1884, som höjde den övre åldersgränsen från 30 till 50
år. Ytterligare utvidgning skedde genom en lag av år 1893. Enligt denna
skulle även fångar under 18 år avtjäna sitt straff på »Botsfengslet»,
liksom även kvinnliga straffarbetsfångar under 21 år och även äldre
sådana fångar i mån av utrymme skulle — å en särskild anstalt för
kvinnor —• behandlas efter cellsystemet.

Dessa bestämmelser undergingo en genomgripande förändring genom
en lag av år 1900, vilken, efter den nya norska strafflagens tillkomst år
1902, avlöstes av nu gällande fängelselag av den 12 december 1903.
Enligt den nya norska strafflagen utgöras frihetsstraffen av dels fängelse
(»fengsel») av skilda slag och dels häktesstraff (»hefte»). Fängelse kan
avdömas från tjugoen dagar till femton år eller, vid sammanläggning av
straff, tjugo år eller ock på livstiden. Häktesstraff, som utgör en
mildare straffart, kan ådömas från tjugoen dagar till tjugo år. Fångar,
dömda till häktesstraff —• vilka äro synnerligen fåtaliga — skola under
de första sex månaderna hållas isolerade. Beträffande enrumsstraffets
tillämpning på dem, som dömts till fängelse, stadgas åter i 1903 års
fängelselags § 17, vilken ordagrant upptager motsvarande bestämmelse
i 1900 års lag, följande:

»Fengselsstraff på inntil 2 år blir, forsåvidt ikke særlige
omstendighe-ter gjør det utilrådelig, helt å utstå i enrum.

Fanger som skal utstå tidsbestemt fengsel av lengre varighet, blir
under samme betingelse å holde i enrum fra 6 måneder til 2 år, og, om
det finnes tilrådelig, utover denne tid inntil i det hele 4 år. Lenger enn
4 år kan straffullbyrdelsen i enrum ikke utstrekkes, medmindre fangen
sam-tykker deri, eller fortsatt avsöndring finnes påkrevet på grunn av
fangens farlighet eller anvendes av sundhetshensyn eller som refselse eller
straff eller av andre særlige grunner.»

Ej heller detta stadgande har dock, i saknad av tillräckliga celler, i
praktiken kunnat vinna full tillämpning annat än beträffande de
kvinnliga fångarna. Enligt en uppgift, lämnad i nedannämnda norska
betänkande av år 1930, skulle det då i Norges båda »landsfengsler» för män —
»Botsfengslet» och »landsfengslet» i Akershus — finnas cellutrymme för
endast ungefär halva antalet fångar, som där borde förvaras.

»Botsfengslet» i Oslo är, såsom redan förut antytts, ett cellfängelse,
avsett för män. Det har plats för 212 fångar. I detta fängelse förvaras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free