- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
51

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

jämka på den stränga avsöndringen fångarna emellan. Kommittén
håller före att, så begränsad omfattning som kommittén vill ge denna
gemenskap, risken för skadlig inverkan av den ena fången på den andre skall
bli reducerad till ett minimum. Kommittén utgår nämligen ifrån, att
fångarna skola under denna sin samvaro i regel vara under tillsyn samt
att genom strängt urval ocb en lämplig gruppering göres vad göras kan
för att hindra en skadlig inverkan fångarna emellan.

I det förslag, som kommittén framlägger i nu förevarande avseende,
ställer kommittén reglerna om cellstraffets användning i visst
förhållande till spörsmålet, i vilket slag av fängelse — »landsfengsel» eller lokalt
fängelse — som straffet verkställes, och detta sistnämnda spörsmål gör
kommittén åter beroende av straffets längd. Den föreslår, att straff, å
vilka efter vederbörligt avdrag för häktningstid återstå mindre än åtta
månader, skola avtjänas i de lokala fängelserna. I anslutning härtill
hemställer kommittén beträffande cellstraffet om följande nya lydelse på
§ 17 i fängelselagen:

»Fengselsstraff som avsones i kretsfengslene og hjelpefengslene, blir,
forsåvidt ikke særlige omstendigheter gjør det utilrådelig, helt å utstå i
enrum. Hvor det av hensyn til fengslets tarv finnes særligt påkrevet,
kan fengselsbestyreren undtagelsesvis tillate, at det for enkelte fangers
vedkommende avvikes fra bestemmelsene om avsondringen.

Fanger som avsoner straff i landsfengsel, skal i almindelighet under
hele straffetiden ha hver sin celle, hvor de tilbringer natten og
hviletidene. Efter nærmare regler som fastsettes av den myndighet Kongen
bestemmer, kan felleskap mellem fangene tillätes under arbeide,
gudstjeneste, foredrag, undervisning, legemsøvelser og bevegelse i fri luft, når
de har vært i landsfengsel i 3 måneder. Hvis fangens helbredstilstand,
sinnstilstand eller andre særlige forhold gjør det påkrevet eller fengslets
tarv krever det, kan det avvikes herfra. Utover 2 år kan fangen ikke
arbeide i enrum uten lægens samtycke, og utover 4 år ikke uten eget
samtykke, eller hvis fortsatt avsöndring finnes påkrevet på grunn av fangens
farlighet eller anvendes av sundhetshensyn eller som refselse eller straff
eller av andre særlige grunner. Fangens samtykke er bindende for et år.»

Kommittén uttalar som sin åsikt, att den sålunda stadgade minimitiden
för helt genomförd enrumshehandling bör på ett av kommittén närmare
angivet sätt knytas samman med det i vissa avseenden reformerade
progressivsystem, som enligt dess mening bör komma till tillämpning vid
fångbehandlingen.

Att märka är att, om kommitténs förslag genomfördes, ej på något
stadium av straffverkställigheten skulle komma till användning en
straffform, motsvarande det nuvarande svenska gemensamhetsstraffet, d. v. s.
gemensamhet fångarna emellan även under fritid. Kommittén gör
vidare gällande, att det med de sålunda föreslagna
verkställighetsbestämmel-serna ej blir något utrymme för de särskilda begreppen »straff i enrum»
och »straff i gemensamhet». Dessa två strafformer bliva — säger kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free