Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
[-Fångvårdsstyrelsen-]
{+Fångvårds-
styrelsen+} i
skrivelse den
25 juli 1925.
Under åberopande av dessa skäl hemställde fångvårdsstyrelsen om
sådan ändring i verkställighetslagen, att den s. k. mellanformen finge
komma till användning, sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu
år, av strafftiden avtjänat tre månader, och sedan annan fånge av
strafftiden avtjänat sex månader.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt fångvårdsstyrelsen att verkställa
utredning, huruvida den av verksamheten vid fångkolonien å Singeshult
vunna erfarenheten talade för en utsträckt tillämpning av friluftsarbete för
fångar under de former, som därstädes kommit till användning, samt att
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning,
överlämnade fångvårdsstyrelsen till åtlydnad härav med skrivelse den
25 juli 1925 sådant förslag, utmynnande i en hemställan dels om
utverkande av anslag för utvidgning av Singeshultskolonien, dels ock om viss
ändring i verkställighetslagen för att bereda ökad möjlighet till
friluftsarbete för fångar, som enligt lagens nuvarande bestämmelser ej äro
därtill berättigade. Tillika framlade styrelsen ett modifierat förslag i
anslutning till förut omförmälda framställning. Styrelsen anförde därvid:
»I sitt till styrelsen ingivna utlåtande i föreliggande fråga anför direktören vid
centralfängelset i Mariestad, vilken i saken har ingående kännedom, att
engångs-förbrytare i allmänhet söka tillgodogöra sig och från jordbruksfängelset medföra
ut i livet en hälsosam och verkligt fruktbärande praktisk och etisk skolning, då
däremot återfallsbrottslingar söka i jordbruksfängelset ett fält för sina
parasitinstinkter, söka i ständig klagan suga till sig friluftsvistelsens fördelar utan håg
och allvarlig vilja att begagna skolningen och tuktan för framkomst i livet, för så
vitt de icke spekulera i rymning.
De sålunda framhållna åsikterna äga otvivelaktigt sin riktighet och av dem
framgår, att en utsträckt användning av jordbruksarbetet för fångar i regel bör
inskränka sig till dem, som första gången dömts till frihetsstraff. Dessa äro
emellertid till stor del att söka bland dem, som dömts till straff icke överstigande
ett år.
Det lärer icke böra förnekas, att en strafform, som i mycket äger företräde
framför ett straff inom fängelsets slutenhet, väl i främsta rummet borde försökas
å dem, som första gången fallit i brottslighet. Visserligen kan invändas, att den
första gången fallne bör lära sig känna skärpan av straffet för att därigenom
avskräckas från fortsättande å brottets bana. Men i regel verkar frihetsstraffet
huvudsakligen genom sin tidslängd. Huru det än anordnas, är det i hög grad
betryckande under det första året, innan fängelselivet övergått till vana. Från
av-skräckningssynpunkt torde det därför vara av ringa betydelse, om någon del av
straffet får avtjänas utom fängelsemurarna.»
Under åberopande av vad sålunda anförts förklarade
fångvårdsstyrelsen sig böra — såsom ett alternativ att förverkligas för den händelse, att
Kungl. Maj:t ej ansåge sig böra bifalla styrelsens i skrivelse av den 11
december 1928 gjorda hemställan — framlägga ett modifierat förslag,
gående ut därpå, att den fullt genomförda celltiden i fyra månader skulle
bibehållas för dem, som vid straffets början icke fyllt tjugu år, men
nedsättas till sex månader för övriga till fängelse eller straffarbete dömda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
