- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
61

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

derbörande sekretariat gjord formell överarbetning,1 skulle punkt 1
komma att omfatta endast första meningen i sektionens förslag samt
kompromissförslagets återstående del bilda en sjätte punkt i resolutionen.
Punkterna 1 och 6 av resolutionen kommo alltså att lyda:

»1. Cellsystemet är att betrakta som ett organiskt led i ett progressivt system.»
»G. I allmänhet bör fångarnas åtskiljande om natten ingå som ett huvudsakligt
led i en modern fångbehandling, men i de särskilda länderna kunna förekomma
undantagsförhållanden, som påkalla ett system med vederbörligen övervakade
gemensamma sovsalar eller sovrum.»

Punkterna 2 och 3 fingo i enlighet med sektionens förslag följande
lydelse:

»2. För rannsakningsfångar bör i princip cellsystemet komma till användning.
3. Vid kortvariga frihetsstraff har cellsystemet givna fördelar, men även vissa
nackdelar. Man kan utnyttja dessa fördelar och undvika dessa nackdelar genom
tillbörlig uppsikt från läkares sida och en lämplig klassifikation av fångarna.»

Vid behandlingen av punkt 4 kommo motsättningarna mellan
cellstraffets anhängare och dess motståndare särskilt till synes. Å denna punkt
hade sektionen föreslagit följande lydelse:

»Vid långvariga straff bör gemensamhetssystemet komma till användning under
förutsättning, att fångarna aldrig hållas i gemensamhet under tider, då de icke äro
sysselsatta eller under övervakning, övervakningen kan inskränkas allt efter som
fångarna delas upp i mera enhetliga grupper.»

Gent emot detta förslag uppställdes från ledande belgiskt håll
följande motförslag, vilket antogs med 77 röster mot 65:

»4. Vid långvariga straff bör som huvudregel i stället för cellbehandling
tillskapas en progressiv fångbehandling i gemensamhet. Det tillkommer fängelsets
direktör att, i samråd med en antropologiskt-kriminalistiskt utbildad läkare,
avgöra, vid vilken tidpunkt och på vilka fångar gemensamhetsbehandling skall
komma till användning.»

Vari skillnaden i reell innebörd består mellan de båda formuleringarna
av punkt 4, är på grund av dessas ganska stora otydlighet ej så lätt
att få fram. Båda formuleringarna torde emellertid böra ses i
förhållande till punkt 1, enligt vilken ju, såväl i sektionens avfattning som i den
slutliga lydelsen, cellstraffet skulle ingå som »ett organiskt led i ett
progressivsystem». Vad man från belgiskt håll ville vinna genom den
slutligen antagna lydelsen, det var tydligen dels att här i punkt 4 få
poängterad enrumsbehandlingens betydelse som ett första led i
fångbehandlingen, dels ock att få fram en möjlighet att på ett mjukt sätt få i fråga
om de olika fångarna cellstraffets längd avpassad efter individuella
förhållanden. Detta skedde genom föreskriften, att det icke skulle fastslås
i lag, utan göras beroende av fängelsedirektörens och fängelseläkarens
bedömande, vid vilken tidpunkt och beträffande vilka fångar en
överflyttning från cell till gemensamhet skulle äga rum. Tyvärr kom punkten att

1 Se härom »Bulletin de la Commission internationale pénale et pénilentiaire, nouvelle
série, ,i:o 6, novembre 1930.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free