- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
62

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

genom det antagna ändringsförslagets avfattning lämna helt öppen en
viktig fråga, som i sektionens förslag fått sin lösning, nämligen
spörsmålet om gemensamhetsfångarnas närmare behandling bland annat
under fritid. Enligt sektionens förslag skulle ju fångarna — utom då de
voro sysselsatta med arbete — aldrig få vara tillsammans annat än under
övervakning. Denna bestämmelse har helt fallit bort i den slutligen
antagna lydelsen. Att härmed avsetts någon reell ändring torde
emellertid knappast vara troligt.

Återstående delar av resolutionen — bestående av punkt 5 och en not

— fingo följande avfattning:

>5. När så är möjligt, kan en anhållan från en fånge om fortsatt isolering
beviljas, under förutsättning att fången uppför sig väl och han, av fysiska eller
moraliska grunder, kan anses värd en dylik speciell hänsyn.»

»Anm. Det är underförstått, att cellen är ett rum, som erbjuder nöjaktig avskildhet och
säkerhet.»

Som en utgångspunkt för ett ställningstagande till frågan, i vilka
huvudsakliga avseenden nu gällande lag om verkställighet av
straffarbete och fängelsestraff hör bliva föremål för ändring, torde vara
lämpligt att i korthet redogöra för, efter vilka linjer verkställigheten för
närvarande sker.

Formellt sett hava vi — såsom verkställighetslagen är avfattad (§ 4)

— endast två huvudformer av straffverkställighet, nämligen »straff i
enrum» och »straff i gemensamheU. I verkligheten kan man dock säga,
att straffverkställighetens huvudformer numera efter 1921 års
lagändring äro tre. Den möjlighet för cellfångar att få arbeta gemensamt med
andra fångar, som då infördes, har — ehuru i lag angiven endast som en
modifikation i enrumsstraffet och, av motiveringen till lagändringen att
döma, tänkt såsom begagnad mera i undantagsfall — faktiskt kommit till
så vidsträckt användning (se bilaga 11) och innebär en sådan stor
skiljaktighet från cellstraffet i dess strängare skepnad, att denna mellanform
med skäl kan betraktas som en ny huvudform av verkställigheten. De
nuvarande faktiska huvudformerna bliva alltså följande:

1. Cellstraff i inskränkt mening, ungefär motsvarande cellstraffet
sådant detta i allmänhet fattas i andra länder (se ovan sid. 25—26). Detta
cellstraff innebär (5 § första stycket), att fången »skall hållas
innesluten i cell, där ej hans vistelse utom densamma betingas av deltagande i
gudstjänst, skolundervisning, rörelse i fria luften eller gymnastik eller
ock av omständigheterna tillfälligtvis påkallas». Beträffande dylik fånge
skola även (5 § slutet av tredje stycket) »anordningar vidtagas, som
förhindra fången jämväl vid vistelse utom cellen att se andra fångar».

Som en underavdelning av denna huvudform kan upptagas modifierat
eellstraff, omfattande sådana fall, då i det stränga cellstraffet införts
annan i 5 § andra stycket omnämnd modifikation än arbetsgemensamhet

Nuvarande [-verkställig-hetsregler-]
{+verkställig-
hetsregler+}
sådana de
taga sig ut i
praktiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free