- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
68

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

väsendets förbättrande skapa de yttre betingelserna för dessa ändrade
reglers behöriga tillämpning.

De problem, som uppställa sig vid de längre frihetsstraffens
verkställighet, torde få betraktas som från praktisk synpunkt synnerligen
svårlösta. Å ena sidan ett långvarigt berövande av friheten såsom
utgörande själva kärnan i frihetsstraffets natur; å andra sidan ett
utnyttjande av denna frihetsberövandets tid till att fostra fången just för
friheten! Å ena sidan ett sammanförande av fångarna i större eller mindre
anstalter med en, då fråga är om fångar med längre strafftid,
ofrånkomlig, mer eller mindre intim kontakt dem emellan; å andra sidan
nödvändigheten av att i största möjliga mån undvika de sämre fångelementens
dåliga inverkan på övriga fångar! Hur svårförenliga med varandra dessa
ledande grundsatser måste vara, torde utan vidare vara klart. Ett av
leden i verkställigheten — det må nu vara cellstraffet,
arbetsgemenskapen eller helgemensamheten — som är ägnat att befordra det ena
ändamålet, lägger hinder i vägen för det andras uppnående, och vice versa.
Vad det sålunda kommer an på, det är att mot varandra avväga de skilda
verkställighetsformerna så, att man i största möjliga utsträckning
utnyttjar de med dem förknippade fördelarna, samtidigt som man söker
neutralisera de därmed förbundna olägenheterna. Detta avvägande — det
måste betonas — är till sin huvudsakliga karaktär en rent praktisk
fråga, ett lämplighetsspörsmål.

Redan nu må framhållas, att jag vid mina överväganden kommit till
det resultatet, att våra nu gällande verkställighetsregler böra ändras i
tvenne huvudriktningar:

1) För det första bör minimitiden för den obligatoriska
enrumsbehand-lingen förkortas och på så sätt möjliggöras en fånges överflyttande på
ett tidigare stadium än för närvarande till arbetsgemensamhet (den
nuvarande s. k. mellanformen).

2) För det andra bör likaledes ett avsevärt minskat utrymme
tillerkännas den nuvarande helgemensamheten med dess ohindrade samvaro
fångarna emellan även under annan fritid än sovtid. Detta bör ske på
det sätt, att bestämmelsen om fånges obligatoriska överflyttning till
hel-gemensamhet efter avtjänandet av viss strafftid upphäves och denna
strafform i stället förbehålles dels och i huvudsak endast sådana fångar
(»stjärnklassfångar»), som från olika synpunkter kunna anses hava gjort
sig förtjänta av att komma i åtnjutande av en dylik särskild förmån
och vilka kunna antagas icke komma att under gemensamhetstiden utöva
dålig inverkan på sina medfångar, dels ock — vid mycket långa
frihetsstraff — i viss mindre utsträckning, såsom ett övergångsstadium före
frigivningen, även andra fångar än nu nämnts.

En fråga, som kan vara föremål för delade meningar och vars
besvarande i det föregående undanskjutits, är den, huruvida och i så fall i
vilken utsträckning nu ifrågavarande verkställighetsregler lämpligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free