- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
76

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

den mån i detsamma kan anses hava framhållits nödvändigheten av
hel-gemensamhetens bibehållande i dess nuvarande utsträckning, äger
samma giltighet numera, sedan denna mellanform under ett tiotal år kommit
till allt vidsträcktare användning och därvid visat sig vara en ur många
synpunkter utmärkt strafform. Såsom denna mellanform är anordnad
med gemensamhet såväl i arbete å särskilda verkstadslokaler och vid
handräckning som ock vid gudstjänst, undervisning, kroppsövningar etc.
torde någon större fara för dessa fångars förvaring under fritiden i cell
även under en längre tid knappast i regel föreligga. Detta lärer än
mindre bliva fallet, om man dels, på sätt förut föreslagits, minskar den
stränga cellstrafftidens längd och alltså låter fången på ett tidigare
stadium, än som för närvarande är fallet, överflyttas i den mildare
straffform, som arbetsgemensamheten innebär, dels ökar sina bemödanden att
få fångarna på lämpligt sätt sysselsatta under sin vistelse i cellen å
fritid med — förutom naturligtvis lämplig läsning — exempelvis smärre
arbeten, ägnade att minska enslighetens tyngd, dels slutligen går vidare
på den redan inslagna vägen att för dessa mellanforms-fångar —
särskilt å strafftidens senare stadium — utöka förekomsten av gemensamma
bildande och underhållande förströelser av skilda slag, såsom föredrag,
sångövningar, musikstunder o. s. v. Särskilt vid anordnandet av dylika
förströelser torde utomståendes medverkan kunna i än större
utsträckning än för närvarande tagas i anspråk.

Det är tydligtvis de med helgemensamheten förknippade uppenbara
vådorna, som gjort, att enligt vissa under senare tider framkomna
utländska lagförslag i ämnet, såsom i det schweiziska av år 1927 (se ovan
sid. 39—40) och i det norska av år 1930 (se ovan sid. 51), ej på något
stadium av straffverkställigheten skulle komma till användning en
strafform, motsvarande det nuvarande svenska gemensamhetsstraffet
med samvaro fångarna emellan även under fritid. Dessa lagförslag hava
endast två straf former: cellstraff i början av strafftiden och sedan
arbets-gemensamhet. Att gå så långt som i dessa lagförslag och alltså helt
bannlysa helgemensamheten skulle — förefaller det —- innebära en allt
för stor avvikelse från vår nuvarande rätt för att hava utsikt att vinna
gehör och lärer knappast heller vara erforderligt. Det synes vara
tillfyllest, att den nuvarande obligatoriska karaktären å helgemensamheten

— d. v. s. bestämmelsen om att den skall efter viss tid inträda —
upp-häves, och att frågan, om en fånge bör överflyttas till helgemensainhet
även den — liksom spörsmålet om överflyttande till arbetsgemensamhet

— överlämnas till individuell prövning och helgemensamheten
principiellt förbehålles allenast de fångar, som under längre tid förhållit sig
väl och beträffande vilka det icke kan anses föreligga någon större fara
för att de skola under gemensamhetsvistelsen verka ofördelaktigt på sina
medfångar, med andra ord inskränkas till allenast en »stjärnklass»
bland fångarna. Helgemensamheten skulle alltså icke bibehålla sin nu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free