- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
83

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

lighelt för åstadkommande av den för dessa ungdomar i varje fall mest
passande straffverkställigheten.

Vad slutligen angår det ovan under punkt 4) framförda önskemålet att
verkställighetslagens hithörande stadganden måtte erhålla en förändrad
uppställning samt därvid åt den nuvarande s. k. mellanformen
(arbetsge-mensamheten) — även lagtekniskt sett — givas den plats, som bör
tillkomma den på grund av dess betydelse, så torde vara lämpligt att till en
början påminna om vad redan förut (sid. 25) framhållits, nämligen att
denna numera — vad de långa frihetsstraffen angår — huvudsakliga
strafform för närvarande är i vår lag angiven endast som en
modifikation i enrumsstraffet. Arbetsgemensamheten är alltså enligt vår nu
gällande rätt, lagtekniskt sett, att betrakta endast som ett visst slag av
»straff i enrum». En följd därav, att arbetsgemensamheten blivit
införlivad i vår rätt allenast som en dylik modifikation i enrumsstraffet, har
blivit den, att de bestämmelser i verkställighetslagen, vilka där införts
med tanke på det ursprungliga strängare begreppet »straff i enrum», d. v.
s. ett verkligt cellstraff, ej alla väl passa, sedan detta begrepp kommit att
omfatta även en från det stränga cellstraffet så skiljaktig strafform som
arbetsgemensamheten. Vid den formella omarbetning, som hithörande
stadganden böra underkastas, synes alltså en sträng åtskillnad böra göras
mellan det egentliga cellstraffet och de stadganden, som hava avseende å
detta, å ena, samt arbetsgemensamheten och de föreskrifter, som gälla
denna, å andra sidan.

Till de nuvarande huvudstraff or merna är emellertid att hänföra även
den s. k. helgemensamheten, vilken straf form i verkställighetslagen
benämnes »straff i gemensamhet». Våra nuvarande huvudstrafformer kunna
alltså, på sätt förut framhållits (se ovan sid. 62—63), anses vara tre:
cellstraff i inskränkt mening, arbetsgemensamhet och helgemensamhet. Med
det avsevärda inskränkta utrymme, som enligt det i det föregående
framlagda förslaget skulle tillkomma helgemensamheten — denna skulle ju
förlora sin egenskap av obligatorisk strafform och endast bli en förmån,
som i princip skulle förbehållas allenast sådana fångar, som därav gjort
sig förtjänta — torde tillräckliga skäl ej föreligga för att låta denna
helgemensamhet bibehålla den ställning såsom en av huvudstrafformerna,
som den för närvarande har, utan fastmera mycket tala för, att
helgemensamheten — vilken ju enligt det föregående skulle komma att innebära
förmånen att under viss fritid vara tillsammans med andra fångar —
lagtekniskt sett likställes med andra förmåner, som kunna, allt efter
fångens välförhållande eller eljest, tillerkännas denne. Huvudstrafformerna
skulle på detta sätt bli endast två: straff i enrum och
arbetsgemensamhet. Vid nu nämnda förhållande synes föreligga grundad anledning, att
vi här i Sverige frånträda den särställning, som vi för närvarande intaga
i förhållande till utlandet med avseende å innebörden av de båda be-

VtJcast till
ändrade
lagbestämmelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free