- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
89

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

för sinnessjuka och å vårdanstalt intagna förminskat tillräkneliga.
Härav framgår, att det nuvarande platsutrymme å rikets samtliga statliga
fångvårdLsanstalter, som är disponibelt för fångförvar, till sista plats
utnyttjat xäcker till en beläggning med 2 646 fångar. Vid ett
flyktigt betraktande skulle det kunna synas, som om detta utrymme skulle
med utgångspunkt från 1929 års siffror — medelbeläggning omkring 2 100
och högsta beläggning omkring 2 310 — nöjaktigt förslå. Vid närmare
eftertanke torde dock framstå som uppenbart, att detta ej är fallet. En
jämförelse mellan det sammanlagda fångantalet, å ena, och cellutrymmet
i dess hela omfattning, å andra sidan, ger nämligen ej en rätt bild av
läget. Man måste betänka, att fångantalet med därav följande
utrymmes-behov företer en hög grad av växling även så till vida, att detta vid skilda
tidpunkter — beroende på tillfälliga omständigheter — är högst olika i
skilda delar av landet, i det att fångantalet vid ett tillfälle kan vara
särskilt högt i en del och onormalt lågt i en annan del samt förhållandet vid
ett annat tillfälle kan vara det motsatta. Det är emellertid tydligt, att
ett eventuellt förefintligt överskott på utrymme å ett visst fängelse i
allmänhet ej kan utnyttjas för att täcka ett i en annan, långt avlägsen del
av landet uppkommet platsbehov. Växlingarna hava främst sin grund
i den ojämna förekomsten av de talrika kortvariga frihetsstraffen, vid
vilka behörig hänsyn såväl till vederbörande fångar som till kostnaden
förbjuder fångarnas transport några längre sträckor. På denna grund
kunna förefintliga reservutrymmen på de många runt landet spridda
mindre fängelserna nästan helt lämnas ur räkningen i detta
sammanhang. Även fångvårdsanstalternas specialisering lägger ofta hinder i
vägen för utnyttjande av ett — om landet ses som en helhet — förefintligt
utrymmesöverskott. En tillfällig tillgång på lediga platser i exempelvis
ett ungdomsfängelse, en vårdanstalt för förminskat tillräkneliga eller en
interreringsanstalt för vissa återfallsförbrytare är givetvis ej i minsta
mån agnad att avhjälpa bristen på utrymme för förvaring av andra
fångar än. de, för vilka dessa specialanstalter äro avsedda. Detsamma gäller
i viss inån även beträffande fängelser, vilka företrädesvis äro avsedda
för fångar, som skola vara sysselsatta i visst yrke (jordbruksfängelse och
andra s. k. yrkesfängelser). För övrigt — och detta kan ej nog starkt
betonas — måste man vid bedömandet av platsbehovet låta högsta
beläggningen och ej medeibeläggningen bli bestämmande — visserligen ej sådan
exceptionellt hög maximibeläggning som under de egentliga krisåren,
men väl en mera normal högsta beläggning som den, vilken, enligt vad
förut nämnts, år 1929 får anses hava företett.

Mec hänsyn till vad nu anförts kan fastslås, att det nuvarande
plats-utryirmet — alldeles frånsett de föreliggande koncentrationsplanerna —
icke är tillräckligt för att möta ett normalt behov av fångförvar, såsom
detta normala behov blivit fattat i det föregående. Känt är också, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free