- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
90

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

denna platsbrist även under normala år i stor utsträckning tvingat
vederbörande fängelseförvaltning till ett sammanförande av fångar i samma
celler i långt större utsträckning än detta varit påkallat av hänsyn till
själva fångbehandlingen. Kolumn 10 å bilaga 16 talar härutinnan sitt
tydliga språk.

Att uppmärksamma är visserligen, att det torde kunna förväntas att,
alldeles oberoende av de förevarande koncentrationsplanerna, inom den
närmaste framtiden komma att vidtagas vissa åtgärder, som äro ägnade
att i någon mån rubba den nu gjorda beräkningen. Av dessa åtgärder
torde vara tillräckligt att bär beröra endast tvenne. Den ena av dem
har avseende å den utsträckning, i vilken fångvården sedan åratal
tillbaka varit och fortfarande är nödsakad att taga hand om sådana
personer, vilka av domstol förklarats på grund av sinnessjukdom straffria men
dock skola omhändertagas såsom vådliga för den allmänna säkerheten
(vid 1929 års slut 142 och för närvarande — den 1 juli 1931 — 82 personer).
Det måste betraktas såsom principiellt oriktigt och med hänsyn ej endast
till vederbörande personer själva utan även till deras nära anhöriga rent
av upprörande, att dessa individer, vilka dock av sakkunskapen
förklarats sinnessjuka och därför oansvariga för sina gärningar, skola, såsom
nu är fallet, kunna i åratal bliva förvarade i straffanstalter. Deras rätta
plats är givetvis hospitalet. I nu påtalade beklagliga förhållanden har
på senaste tiden inträtt en avsevärd förbättring, i det att en del personer,
tillhörande nu ifrågavarande kategori, överflyttats från fängelserna till
sinnessjukhusen. Man torde också kunna efter de uttalanden, som
finnas intagna i 1931 års statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 47)
kunna hysa den förhoppningen, att fångvården skall så småningom bliva
helt befriad från att — annat än tillfälligtvis — taga hand om dessa
s. k. straffriförklarade. Här föreligger alltså en väntad förändring, som
är ägnad att något lätta på fångvårdens behov av platsutrymme.

Denna lättnad uppväges dock till en del av en annan förändring, vars
genomförande tvingar sig fram med allt större styrka. Det gäller här en
annan ganska »ful fläck» på det svenska fångvårdsväsendets område, vars
utplånande länge stått som ett önskemål på ledande fångvårdshåll. Vad
jag syftar på är de nuvarande s. k. nattcellsavdelningarna med deras
»bås» med allenast sekundär dager. Att dylika nattcellsavdelningar
måste ur fångvårdssynpunkt betraktas som synnerligen
oändamålsenliga, torde utan vidare vara uppenbart. En strävan att få liknande
avdelningar utdömda har ju också gjort sig gällande på ett flertal håll i
utlandet (se bland annat beträffande Tyskland ovan sid. 35 och i fråga
om Norge sid. 49 och 52). En reform i nu nämnd riktning skulle ju, även
om nattcellsavdelningarna omändrades till dagcellsavdelningar, i sin tur
vara ägnad att minska platsutrymmet, då genom en dylik ändring
erhål-les ett, i förhållande till nattcellerna, mindre antal dagceller (se nedan
sid. 119).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free