- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
92

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

arbetsgren så anordnas — med avseende å moderna arbetsmetoder med
därav följande maskinell utrustning m. m. — att yrkesarbetet inom
fängelset i möjligaste mån liknar motsvarande yrke i det fria livet. Det
första är nödvändigt, för att varje fånge skall i görligaste omfattning
kunna inom fängelset bli sysselsatt med det arbete, för vilket han på
grund av föregående utbildning eller innehavda anlag bäst passar, det
senare, för att fången skall kunna bli fullt förtrogen med handhavandet
av de maskiner och verktyg, som komma till mera allmän användning i
yrket i fråga, och för att det alltså icke skall i utbildningshänseende
brista något i förutsättningarna för att han skall kunna efter frigivningen
få anställning i det fack, i vilket han sålunda blivit upplärd.

Att fångens hållande till arbete i gemensamhet i långt högre grad än
hans inneslutande under arbetstiden i enrum erbjuder förutsättningar
för anordnande av en arbetsdrift efter nu utstakade linjer, torde ligga i
öppen dag. Maskinellt arbete kan endast undantagsvis med fördel
bedrivas i vanliga celler; skola cellfångar därmed sysselsättas måste därför
också — främst vid vissa yrken — för sådant ändamål anordnas särskilda
arbetsceller, en givetvis dyrbar utväg, som visserligen ej kan helt
undvaras, men vars beträdande dock bör av kostnadshänsyn i möjligaste mån
inskränkas. Att ett modernt, rationellt ordnat verkstadsarbete även i
andra avseenden är att föredraga torde vara tydligt: den där etablerade
gemensamheten med den tävlan mellan fångarna, som i viss mån därav
blir en följd, stegrar arbetslusten; rörligheten i arbetet livar sinnet och
bidrager därför till att uppehålla fångens andliga spänstighet; det mera
påtagliga arbetsresultat, som ett maskinellt drivet arbete har att uppvisa,
verkar sporrande och är ägnat att höja fångens självförtroende. Härtill
kommer, att en stor, med moderna maskiner utrustad verkstadslokal, på
grund av livligheten i det där bedrivna arbetet samt maskinens förmåga
att helt taga sin man i anspråk, bättre än en liten, mera »tyst» arbetssal
hindrar olämplig kommunikation fångarna emellan.

En sak, som icke torde kunna nog betonas, då det gäller fångarbetets
närmare anordnande, det är, att den ledande synpunkten därvid måste
vara fångarnas bästa; det gäller att taga sikte på, att de särskilda
arbetena bli så ordnade, att de i möjligaste grad kunna fylla sin uppgift
att fostra fångarna till ordnat arbete, föra dem in i den rätta
arbetstakten och göra dem ordentligt hemmastadda i visst yrke. Den
statsfinan-siella synpunkten — att av fångarnas arbete utvinna bästa möjliga
ekonomiska resultat — får icke tillgodoses på ett sätt, som sätter nyss nämnda
huvudhänsyn i fara. Vad nu senast nämnts gäller givetvis egentligen
endast, då fråga är om långtidsfångar. Vid mera kortvariga frihetsstraff,
där arbetets fostrande betydelse icke kan komma till sin rätt, är det fullt
tillbörligt, att valet av arbete sker med större hänsyn tagen till det
ekonomiska utbyte, som det kan lämna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free