- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
93

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

En invändning mot fångarbetet och dess ordnande i enlighet med förut
skisserade grunder, som särskilt tidigare framställts, men även
fortfarande någon gång låter höra av sig, går ut på, att det måste anses
olämpligt, för att ej säga orimligt, att till brott dömda personers arbetskraft
skall utnyttjas för att etablera konkurrens med det fria arbetet. Denna
invändning bottnar emellertid, principiellt sett, i en felsyn på
hithörande förhållanden. Yad en fånge genom det honom ådömda frihetsstraffet
herövas, det är friheten och, som en konsekvens därav, rätten att själv
fritt disponera över sin arbetskraft. Av den omständigheten, att en
fånge såsom straff hlir inspärrad på ett fängelse, följer ingalunda som
ett nödvändigt korrelarium, att hans arbetskraft skall undandragas den
allmänna marknaden. De, som ur nu nämnda synpunkt sakna blick för
betydelsen av fångarbetets rationella ordnande, torde nog ej heller hava
gjort fullt klart för sig, vilken synnerligen obetydlig roll fångarbetet
spelar i den allmänna konkurrensen. Med avseende härå hänvisas till
bifogade, inom fångvårdsstyrelsens arbetskontor upprättade tablå, utvisande
dels antalet i olika arbetsgrenar inom fångvårdens arbetsdrift sysselsatta
fångar dels antalet yrkesutövare i motsvarande yrken i det fria
näringslivet (bilaga 15). Av denna tablå framgår, hur försvinnande liten
procent de i ett vart av fängelseyrkena för närvarande sysselsatta
fångarna utgöra i förhållande till samtliga i samma yrke arbetande. Med
utgångspunkt från tablåns siffror och med tanke fäst på de talrika
arbetsgrenar, som icke äro representerade inom fängelsernas arbetsdrift, förstår
man, att fångarbetarna, tagna som en helhet, måste utgöra allenast en
ytterst ringa bråkdel av en procent av samtliga det fria näringslivets
arbetare.

Som bekant har den svenska fångvården vid fångarbetets ordnande gått
in för att låta detta i första hand omfatta arbeten för statliga
inrättningars behov. Att detta är en lämplig princip, torde icke vara föremål
för delade meningar, och någon ändring i detta förhållande lärer ej heller
vara ifrågasatt.

Med ett berättigande i förutnämnda tal om fångarbetets
»konkurrens» med det fria arbetet må emellertid vara huru som helst. Skall den
hänsyn till detsamma tagas, som företrädarna av denna åsiktsriktning
önska, ja, då kan man lika gärna nästan helt giva upp all tanke på
fångvård i detta ords egentliga betydelse. En allsidigt och i övrigt rationellt
ordnad arbetsdrift utgör nämligen, på sätt förut framhållits, en
oeftergivlig förutsättning för, att fångvården skall kunna fylla de krav en
modern syn på fångvårdsproblemet uppställer.

Ingen torde kunna bestrida, att vår svenska fångvårdsledning under
de senaste årtiondena gjort allt vad av densamma rimligen kunnat
begäras för att genom omändring av och tillbyggande till redan befintliga
fångvårdsanstalter möta de krav, som införandet av en mera modern
arbetsdrift ställt på densamma. Men allting har sin gräns, och fråga är,

Fångarbetets
»konkurrens»
med det fria
arbetet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free