- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
100

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

verksamhet eller eljest icke kunna beräknas vara insatta i eller hava
håg och fallenhet för jordbruksarbete. Man har ur nyss nämnda
synpunkt hållit för oändamålsenligt att rekrytera jordbruksfängelset med
fångar, vilka till sin profession äro verkstads- eller industriarbetare eller,
även om de ej kunna hänföras till något specifikt, icke lantligt yrke,
likväl äro att räkna som stadsbor. Det är — enligt vad erfarenheten, allt
mer och mer givit vid handen — en fåfäng tro, då man inbillar sig, att
en dylik fånge, som satts att avtjäna sitt straff i ett jordbruksfängelse,
även efter frigivningen skall ägna sig åt jordbruk som yrke; så gott som
undantagslöst söker sig en sådan fånge tillbaka till sin gamla omgivning
och sysselsättning.

Nu nämnda principer har fångvårdsstyrelsen — åtminstone under de
senare åren — sökt följa, då den haft att avgöra frågor rörande
rekryteringen av fångklientelet vid jordbruksfängelset i Mariestad med
underlydande kolonier. En erfarenhet, som styrelsen därvid gjort, är — enligt
vad jag inhämtat — den, att med de stränga fordringar, som även i andra
än förut nämnda avseenden måste uppställas på en fånge, för att han
lämpligen skall få avtjäna sitt straff under de mera fria former, vilka
arbetsdriften vid ett jordbruksfängelse och än mer vid en
jordbruksko-loni nödvändigtvis förutsätter, antalet av de fångar, som från alla
synpunkter sett lämpa sig för att sysselsättas med jordbruksarbete, ej är
större, än att den utsträckning, i vilken jordbruksdrift för närvarande är
anordnad vid fångvården, är fullt tillräcklig. Det har t. o. m. under
vissa tider visat sig föreligga svårigheter att — med tillämpning av nu
nämnda restriktiva principer — fullt utnyttja de resurser, med vilka
fångvården i detta avseende för närvarande sitter inne. Medgivas måste
visserligen, att jordbruksfängelset i Mariestad ej kan anses, särskilt med
avseende å belägenheten, fylla alla krav på ett fullt ändamålsenligt
jordbruksfängelse och att det således skulle vara i viss mån önskvärt, att det
kunde ersättas med ett nytt, för sitt ändamål ännu bättre lämpat
fängelse, varvid den förut ifrågasatta kombinationen jordbruks- och
verkstads-fängelse givetvis skulle erbjuda vissa fördelar. Då emellertid, enligt vad
ovan nämnts, tillräckliga skäl ej föreligga, för att fångvården skall i
större utsträckning än för närvarande engagera sig för jordbruksdrift,
samt då vidare Mariestadsfängelset efter de ganska dryga kostnader, som
under de senare åren nedlagts å detsamma, får anses nöjaktigt lämpa sig
för ändamålet, torde anledning ej föreligga för att vidtaga någon
ändring på nu ifrågavarande område.

I överensstämmelse med vad nu gjorts gällande bör alltså det
ifrågasatta nya centralfängelset till sin huvudsakliga karaktär bli ett han t- ]
verksfängelse. Härmed är ej sagt, att detta nya centralfängelse skall
sakna möjlighet till utearbete. Att dylik möjlighet — och det i ganska
avsevärd utsträckning — skapas vid ett så stort fängelse, som det, varom
här är fråga, får tvärtom uppställas som ett oeftergivligt krav. I nuva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free