- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
133

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

derliga medel för mötande av de krav, en ny tid ställer på fångvården,
hava emellertid blott i ringa utsträckning stått till buds. Medan våra
sociala inrättningar i övrigt blivit ganska väl tillgodosedda av
statsmakterna, synes däremot fångvården i många avseenden hava fått stå
tillbaka.’) Att hoppas är, att en ändring härutinnan skall inträda och
att statsmakterna måtte få blicken öppen för nödvändigheten av att nu
taga ett kraftigt steg i riktning mot ett rationellt ordnande av
fångvårdens anstaltsfråga och icke stanna endast vid i längden säkerligen ej
ekonomiska halvmesyrer. Fångvården bör förresten — synes det — vid
sakens bedömande från finansiell synpunkt kunna få räkna sig till godo,
att den på sin tid fått till andra ändamål avstå straffängelset i
Stockholm och centralfängelset i Karlskrona, tillsammans säkerligen
representerande värden på miljoner.

Det ligger nog ej så litet sanning i de ord, som den svenska
fångvårdens förutvarande chef, överdirektören Viktor Almquist, vid ett tillfälle
fällt därom, att »straffverkställigheten dock är det reella i straffrätten».1
En strafflag må nämligen vara hur god som helst; brister det alltför
mycket i ändamålsenlighet beträffande verkställigheten av vårt viktigaste
straff, frihetsstraffet, bliva dock dessa våra straff rättsbestämmelser i
mycket endast ett slag i luften. Men hur ändamålsenliga fängelser vi
än erhålla och hur bra den egentliga straffverkställigheten än ordnas
inom dessa fängelsers murar, så är dock målet endast till hälften vunnet,
om ej därutöver på lämpligt sätt så ordnas, att fången icke skall behöva
efter frigivningen känna sig liksom utstött ur samhället, utan för honom
i möjligaste mån skapas förutsättningar för att han skall, sedan han
sonat sitt straff, kunna, om han verkligen så vill, på ärligt sätt försörja
sig och de sina. I vad nu senast sagts ligger inneslutet ett av de
viktigaste men också mest svårlösta problem, som hava med
straffverkställigheten att göra. Man måste därför med tillfredsställelse hälsa, att chefen
för justitiedepartementet, efter nådigt bemyndigande, nyligen tillkallat
särskilda sakkunniga för att utreda denna fråga.

1 Se härom sid. 3 i en uppsats av denne, benämnd »Utvecklingen inom
straffverkställighetens område under de senaste årtiondena» och införd i Nordisk Tidsskrift for
Strafferet 1930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:19:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sou1931-36/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free